SZ Lexikonet
NyhetsbrevTipsa redaktionen
zoologi.se – räven som formar z:et

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Späckhuggare

Orcinus orca (Linnaeus, 1758)

Engelskt namn: Killer Whale

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Späckhuggare
© Zoologi.se / Caracal Publishing.
Kroppen är strömlinjeformad med svart rygg, vit undersida och en vit fläck ovanför ögat. Bakom ryggfenan finns en grå sadelfläck.

Med sin svartvita teckning och höga ryggfena är späckhuggaren lätt att känna igen. Den lever i alla världshav och jagar ofta i grupp. Olika ekotyper har skilda födoval och jaktbeteenden.

Späckhuggaren Orcinus orca är en social tandval i delfinfamiljen. Den har en strömlinjeformad kropp med svart rygg, vit undersida och en vit fläck ovanför varje öga. Bakom ryggfenan finns en grå sadelfläck. Arten lever i alla världshav och jagar ofta tillsammans med andra späckhuggare. Grupperna kan bestå av flera generationer släktingar, och yngre djur lär sig jaktbeteenden genom att följa mer erfarna individer.
Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Mammalia
Ordning
Cetacea
Familj
Delphinidae
Släkte
Orcinus
Art
Orcinus orca

Utbredning

Späckhuggaren finns i alla världens oceaner, från arktiska vatten nära packisen till haven kring Antarktis. Den förekommer även i tropikerna, men tycks föredra kallare vatten. Olika ekotyper har skilda utbredningsmönster och kan leva kustnära eller långt ute till havs. Deras utbredningsområden kan överlappa. Tillgången på föda kan få grupper att lämna ett område och söka sig till andra vatten.

Livsmiljö

Späckhuggaren lever i marina miljöer, både längs kuster och ute i öppet hav. Den vistas ofta i vatten med djup på 20–60 meter, men söker också föda i grunda kustvatten och kan dyka till 300 meter. Grupper kan använda samma hemområde året runt. Livsmiljön varierar mellan ekotyper, med bland annat kustnära, oceaniska och packisanknutna former.

Längd och vikt

Vuxna hanar har en uppgiven genomsnittslängd på 8 meter och honor på 7 meter. Angivna maximilängder är 9,75–9,8 meter för hanar och 8,5 meter för honor. Hanarnas genomsnittsvikt anges till 7 200 kilogram. Ryggfenan kan bli 1,8 meter hög hos hanar och omkring 0,9 meter hos honor. Uppgifterna om nyfödda kalvar skiljer sig mellan underlagen, med längder på 2–2,4 meter och vikter omkring 136 respektive 180 kilogram.

Föda

Späckhuggaren är en toppredator, men födan skiljer sig mellan ekotyper. I norra Stilla havet äter bofasta späckhuggare fisk, främst kungslax, medan transienta späckhuggare jagar marina däggdjur. Utsjöspäckhuggare i samma region äter främst hajar. För arten som helhet omfattar bytesdjuren även bläckfiskar, sjöfåglar och havssköldpaddor. Jakten sker ofta samordnat i grupp. Små byten sväljs hela, medan större byten delas före förtäring.

Fortplantning

Honan föder normalt en kalv åt gången. Uppgifterna om dräktighetens längd varierar mellan 12 och 18 månader, och delar av kunskapen om fortplantningen bygger på djur i fångenskap. Avvänjningen anges ske vid 12–24 månaders ålder. Modern ger kalven näring och stöd och lär den att jaga. Både honor och hanar kan ha flera partners under livet. Det går vanligen flera år mellan födslarna.

Bevarandestatus

Späckhuggare är klassad som kunskapsbrist (DD) i IUCN:s globala rödlista. Kunskapsbrist innebär att underlaget inte räcker för att bedöma artens risk för utdöende. Det är inte en hotkategori och betyder varken att arten är säker eller att den är hotad. Mer kunskap behövs för en riskbedömning, och den globala klassningen ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller regler om juridiskt skydd.

Registrerade fynd enligt GBIF

Späckhuggaren finns i alla världens oceaner, från arktiska vatten nära packisen till haven kring Antarktis. Den förekommer även i tropikerna, men tycks föredra kallare vatten. Olika ekotyper har skilda utbredningsmönster och kan leva kustnära eller långt ute till havs. Deras utbredningsområden kan överlappa. Tillgången på föda kan få grupper att lämna ett område och söka sig till andra vatten.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

17 november 2026

Industriellt fiske hotar blåhajen

Spanien och Taiwan dominerar den globala marknaden för blåhaj, en art som nu klassas som kraftigt utglesad efter decennier av intensivt fiske.

16 november 2026

Världens valar behöver mer än vackra deklarationer

När Internationella valfångstkommissionen (IWC) samlades i Hobart, Australien, i oktober tidigare i år, stod valarnas framtid återigen på dagordningen. Mötet (IWC70) resulterade i flera viktiga beslut, men också i påminnelser om hur svårt det internationella samarbetet kring havens största marina däggdjur fortfarande är.

15 november 2026

Späckhuggare byter plats i Salish Sea

Nya forskningsrön visar en dramatisk ökning av marina däggdjursätande späckhuggare samtidigt som de fiskätande flockarna minskar sin närvaro i området.

9 november 2026

Späckhuggare kan jaga varandra i Ryssland

Nya fynd av bitna späckhuggare tyder på att underarten Bigg's späckhuggare jagar sina egna fränder. Det kan förklara varför fiskätande späckhuggare väljer att leva i stora, skyddande familjegrupper.

9 november 2026

Nytt ljudbibliotek identifierar späckhuggare

Ett nytt digitalt ljudarkiv gör det möjligt att identifiera specifika populationer och familjegrupper av späckhuggare enbart genom deras unika läten och dialekter.

8 november 2026

Sändarförsedda späckhuggare kartläggs

För första gången har en späckhuggare försetts med en satellitsändare i sydafrikanska vatten. Honan har rört sig över 100 kilometer på ett dygn längs kusten.

23 oktober 2026

Jättemantor söker skydd vid kusten

Ny forskning från Centralamerika visar att jättemantans ungar lever ett strikt kustnära liv i upp till tio år för att undvika predatorer innan de vågar sig ut på öppet hav.

23 oktober 2026

Havens återhämtning på Cosmonova

Korallrev, hotade hajar och jagande valar står i centrum när Ocean Dreams får premiär på Cosmonova den 24 oktober. Filmen skildrar marina miljöer och insatser för att skydda dem.

Källor

Förslag på referering