Späckhuggare
Orcinus orca (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: Killer Whale
Av David C. Bernvi
Med sin svartvita teckning och höga ryggfena är späckhuggaren lätt att känna igen. Den lever i alla världshav och jagar ofta i grupp. Olika ekotyper har skilda födoval och jaktbeteenden.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Cetacea
- Familj
- Delphinidae
- Släkte
- Orcinus
- Art
- Orcinus orca
Utbredning
Späckhuggaren finns i alla världens oceaner, från arktiska vatten nära packisen till haven kring Antarktis. Den förekommer även i tropikerna, men tycks föredra kallare vatten. Olika ekotyper har skilda utbredningsmönster och kan leva kustnära eller långt ute till havs. Deras utbredningsområden kan överlappa. Tillgången på föda kan få grupper att lämna ett område och söka sig till andra vatten.
Livsmiljö
Späckhuggaren lever i marina miljöer, både längs kuster och ute i öppet hav. Den vistas ofta i vatten med djup på 20–60 meter, men söker också föda i grunda kustvatten och kan dyka till 300 meter. Grupper kan använda samma hemområde året runt. Livsmiljön varierar mellan ekotyper, med bland annat kustnära, oceaniska och packisanknutna former.
Längd och vikt
Vuxna hanar har en uppgiven genomsnittslängd på 8 meter och honor på 7 meter. Angivna maximilängder är 9,75–9,8 meter för hanar och 8,5 meter för honor. Hanarnas genomsnittsvikt anges till 7 200 kilogram. Ryggfenan kan bli 1,8 meter hög hos hanar och omkring 0,9 meter hos honor. Uppgifterna om nyfödda kalvar skiljer sig mellan underlagen, med längder på 2–2,4 meter och vikter omkring 136 respektive 180 kilogram.
Föda
Späckhuggaren är en toppredator, men födan skiljer sig mellan ekotyper. I norra Stilla havet äter bofasta späckhuggare fisk, främst kungslax, medan transienta späckhuggare jagar marina däggdjur. Utsjöspäckhuggare i samma region äter främst hajar. För arten som helhet omfattar bytesdjuren även bläckfiskar, sjöfåglar och havssköldpaddor. Jakten sker ofta samordnat i grupp. Små byten sväljs hela, medan större byten delas före förtäring.
Fortplantning
Honan föder normalt en kalv åt gången. Uppgifterna om dräktighetens längd varierar mellan 12 och 18 månader, och delar av kunskapen om fortplantningen bygger på djur i fångenskap. Avvänjningen anges ske vid 12–24 månaders ålder. Modern ger kalven näring och stöd och lär den att jaga. Både honor och hanar kan ha flera partners under livet. Det går vanligen flera år mellan födslarna.
Bevarandestatus
Späckhuggare är klassad som kunskapsbrist (DD) i IUCN:s globala rödlista. Kunskapsbrist innebär att underlaget inte räcker för att bedöma artens risk för utdöende. Det är inte en hotkategori och betyder varken att arten är säker eller att den är hotad. Mer kunskap behövs för en riskbedömning, och den globala klassningen ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller regler om juridiskt skydd.
Registrerade fynd enligt GBIF
Späckhuggaren finns i alla världens oceaner, från arktiska vatten nära packisen till haven kring Antarktis. Den förekommer även i tropikerna, men tycks föredra kallare vatten. Olika ekotyper har skilda utbredningsmönster och kan leva kustnära eller långt ute till havs. Deras utbredningsområden kan överlappa. Tillgången på föda kan få grupper att lämna ett område och söka sig till andra vatten.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Visslingar och andra läten används för kommunikation inom och mellan grupper.
- • Klickljud används för ekolokalisering.
- • Grupper kan ha särskilda dialekter som består över flera generationer.
- • Jaktkunskaper överförs genom att yngre djur lär av äldre.
Nyhetsartiklar om arten
Industriellt fiske hotar blåhajen
Spanien och Taiwan dominerar den globala marknaden för blåhaj, en art som nu klassas som kraftigt utglesad efter decennier av intensivt fiske.
Världens valar behöver mer än vackra deklarationer
När Internationella valfångstkommissionen (IWC) samlades i Hobart, Australien, i oktober tidigare i år, stod valarnas framtid återigen på dagordningen. Mötet (IWC70) resulterade i flera viktiga beslut, men också i påminnelser om hur svårt det internationella samarbetet kring havens största marina däggdjur fortfarande är.
Späckhuggare byter plats i Salish Sea
Nya forskningsrön visar en dramatisk ökning av marina däggdjursätande späckhuggare samtidigt som de fiskätande flockarna minskar sin närvaro i området.
Späckhuggare kan jaga varandra i Ryssland
Nya fynd av bitna späckhuggare tyder på att underarten Bigg's späckhuggare jagar sina egna fränder. Det kan förklara varför fiskätande späckhuggare väljer att leva i stora, skyddande familjegrupper.
Nytt ljudbibliotek identifierar späckhuggare
Ett nytt digitalt ljudarkiv gör det möjligt att identifiera specifika populationer och familjegrupper av späckhuggare enbart genom deras unika läten och dialekter.
Sändarförsedda späckhuggare kartläggs
För första gången har en späckhuggare försetts med en satellitsändare i sydafrikanska vatten. Honan har rört sig över 100 kilometer på ett dygn längs kusten.
Jättemantor söker skydd vid kusten
Ny forskning från Centralamerika visar att jättemantans ungar lever ett strikt kustnära liv i upp till tio år för att undvika predatorer innan de vågar sig ut på öppet hav.
Havens återhämtning på Cosmonova
Korallrev, hotade hajar och jagande valar står i centrum när Ocean Dreams får premiär på Cosmonova den 24 oktober. Filmen skildrar marina miljöer och insatser för att skydda dem.
Källor
- IUCN:s rödlista – Orcinus orca
- Animal Diversity Web – Orcinus orca
- GBIF – taxonomi och namn
- Bernvi, DC. · Späckhuggare Orcinus orca - Guide till världens valar · ISBN 9789198738360

