Jättemantor söker skydd vid kusten
Ny forskning från Centralamerika visar att jättemantans ungar lever ett strikt kustnära liv i upp till tio år för att undvika predatorer innan de vågar sig ut på öppet hav.
Jättemantan (Mobula birostris) kan som fullvuxen nå en spännvidd på sju meter och en vikt på omkring 2 000 kg. I det stadiet har den få naturliga fiender, men vägen dit är fylld av faror. En ny studie publicerad i Frontiers in Fish Science visar att jättemantans ungar tillbringar sina första år i grunda, skyddade kustområden för att undgå predatorer som hajar och späckhuggare.
Skyddade av kustens grunda vatten
Forskare från organisationen Mantas Costa Rica har under perioden 2018 till 2025 spårat 71 individer med hjälp av akustisk och satellitbaserad telemetri samt foto-identifikation. Resultaten visar ett tydligt mönster som visar att juveniler med en spännvidd under tre meter lämnar aldrig de trygga miljöerna nära land. Här finner de både föda och viktiga tjänster vid korallreven, såsom putsarstationer där parasiter avlägsnas.
Vi visar att jättemantans livsstil inte följer ett och samma mönster hela livet. Ungdjuren stannar strikt inom grunda kustvatten som fungerar som tillflyktsorter, medan de flesta spårade vuxna utförde långväga migrationer över landsgränser, säger huvudförfattaren Jeffry Madrigal-Mesén.
Migrationer längs kontinentalbranten
När jättemantorna når könsmognad vid åtta till tio års ålder sker en dramatisk förändring i deras beteende. De vuxna djuren utnyttjar sin storlek och förmåga att dyka djupt för att undvika hot, vilket gör att de kan ge sig ut på långa vandringar längs kontinentalbranten. En individ, av forskarna kallad Mickey Mouse på grund av ett mönster på magen, spårades vid en kusthubb under 2020 för att tre år senare återvända till samma plats och stanna i 38 dagar, vilket tyder på att arten är trogen sina platser även som vuxen.
Behov av skyddade korridorer
Studien belyser en kritisk sårbarhet. Medan unga mantor ofta befinner sig inom skyddade marinreservat nära kusten, rör sig de vuxna djuren ut i oskyddat internationellt vatten. Där riskerar de att drabbas av fartygsstötningar eller fastna som bifångst i industriellt fiske. Forskarna efterlyser nu multinationella "skyddade simvägar" för att koppla samman kustnära uppväxtområden med de vuxna djurens migrationsrutter.
Förhoppningen är att dessa nya insikter om mantornas tidiga liv ska leda till stärkta bevarandearbeten som täcker djurens hela livscykel i Centralamerika.
