Stora predatorer förändrar rävens roll
50 års miljöövervakning vid Grimsö visar hur samspelet mellan räven, dess byten och stora predatorer som varg och lodjur har förändrats över decennierna.
I skogarna kring Grimsö forskningsstation har ekosystemet förändrats under det senaste halvseklet. Med hjälp av 50 års insamlade data har forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) kartlagt hur rödräven Vulpes vulpes och dess bytesdjur reagerar när stora predatorer som lodjur Lynx lynx och varg Canis lupus återkommer till landskapet.
Rävens fortplantning styrs av födan
Resultaten, som nyligen publicerats i tidskriften Ecography, visar att tillgången på smågnagare är den viktigaste faktorn för rävens reproduktion. Under hela studieperioden har antalet rävkullar ökat kraftigt när det varit gott om sorkar Cricetidae. Räven verkar däremot inte ha gynnats av den ökade mängden älgkadaver som lämnas kvar i landskapet efter vargens återkomst.
Skabb och stora predatorer pressar stammen
Under 1980-talet slog rävskabben hårt mot rävstammen. Det ledde till en tydlig ökning av sekundära bytesdjur som skogshare Lepus timidus och olika skogshöns. När rävkullarna åter blev färre under 1990- och 2000-talet, till följd av lodjurets och vargens återkomst, följde bytesdjuren inte samma mönster. Då minskade även harar och skogshöns, trots att rävarna hade blivit färre.
En förklaring kan vara att de stora predatorerna inte bara påverkar räven utan också själva tar en del av samma bytesdjur. När lodjur och varg återkom förändrades alltså flera relationer i näringsväven. Mönstret var tydligare för harar än för skogshöns, troligtvis eftersom hare är ett viktigare byte för både lodjur och varg.
– Camilla Wikenros, forskare på SLU Grimsö forskningsstation
Betydelsen av långa tidsserier
De långa tidsserierna gör det möjligt att följa hur olika delar av näringsväven påverkar varandra. Forskarna kan se hur födotillgång, en faktor som verkar nerifrån i näringsväven (bottom-up), samverkar med sjukdomar och större predatorer, som verkar uppifrån (top-down). Tillsammans bidrar dessa faktorer till att reglera populationerna.
Med en lång tidsserie kan vi följa samma ekosystem före, under och efter både sjukdomsutbrott och förändringar i artsammansättning, som till exempel återkomst av stora predatorer, och då upptäcka samband som inte är möjliga att dokumentera på kort tid.
– Camilla Wikenros, forskare på SLU Grimsö forskningsstation
Studien ger en tydligare bild av hur svenska skogsekosystem fungerar när de återgår till ett mer ursprungligt tillstånd med flera nivåer av predatorer.
Källa: När rävarna minskade blev deras bytesdjur fler – och färre | slu.se