Rödräv
Vulpes vulpes (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: Red Fox
Av David C. Bernvi
Rödräven är ett av världens mest utbredda rovdjur och förekommer i stora delar av Europa, Asien och Nordamerika. Med sin karakteristiska rödbruna päls, spetsiga nos och yviga svans är den lätt att känna igen.
Rödräven är en anpassningsbar allätare som lever i såväl skogar och jordbrukslandskap som i städer, där den spelar en viktig roll i ekosystemet genom att reglera populationer av smågnagare och andra mindre djur.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Carnivora
- Familj
- Canidae
- Släkte
- Vulpes
- Art
- Vulpes vulpes
Utbredning
Rödräven förekommer över stora delar av norra halvklotet. Utbredningen sträcker sig från polcirkeln söderut till Centralamerika, Centralasiens stäpper och norra Afrika. Arten finns i både Nordamerika och Europa samt stora delar av Asien. Den har den vidaste utbredningen bland hunddjuren. Rödräven har också införts till Australien och Falklandsöarna, där den alltså inte är ursprunglig.
Livsmiljö
Rödräven använder många olika livsmiljöer, bland annat skog, tundra, gräsmarker, öken och bergsområden. Den förekommer även i jordbrukslandskap och städer, från havsnivå upp till 4 500 meters höjd. Den föredrar varierad vegetation, särskilt kantzoner och blandningar av buskmark och skog. Inom hemområdet finns ofta ett huvudgryt och flera reservgryt. Gryt som andra djur har grävt kan tas över.
Längd och vikt
Kroppslängden inklusive huvudet anges till 45,5–90 centimeter, medan svansen mäter 30–55,5 centimeter. Vikten varierar mellan 3 och 14 kilogram. Dessa värden är angivna storleksintervall, inte typiska medelvärden. Hanar är något större än honor. Nordamerikanska populationer och populationer i sydliga ökenområden är mindre än europeiska. Kroppsstorleken varierar också med breddgraden och är generellt större längre norrut.
Föda
Rödräven är allätare och äter främst gnagare, kaniner, insekter och frukt. Även as ingår i födan. Vid jakt på möss står räven först stilla och lyssnar och spanar. Därefter hoppar den upp och slår ned framtassarna mot bytet. Den gömmer också mat och är skicklig på att återfinna förråden. Det dagliga födointaget anges till 0,5–1 kilogram.
Fortplantning
Rödräven fortplantar sig en gång om året. Parningstiden varierar geografiskt och infaller senare i norr än i söder. Dräktigheten varar vanligen 51–53 dagar och kullen omfattar i genomsnitt fem ungar. Ungarna föds blinda och öppnar ögonen efter 9–14 dagar. De börjar lämna grytet vid fyra till fem veckors ålder och är helt avvanda efter åtta till tio veckor. Båda föräldrarna bidrar till omvårdnaden, ibland med hjälp av äldre avkomma.
Registrerade fynd enligt GBIF
Rödräven förekommer över stora delar av norra halvklotet. Utbredningen sträcker sig från polcirkeln söderut till Centralamerika, Centralasiens stäpper och norra Afrika. Arten finns i både Nordamerika och Europa samt stora delar av Asien. Den har den vidaste utbredningen bland hunddjuren. Rödräven har också införts till Australien och Falklandsöarna, där den alltså inte är ursprunglig.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Kommunicerar med läten, ansiktsuttryck och doftmarkeringar.
- Samma gryt kan användas under flera generationer.
- Könsmognad nås vid omkring tio månaders ålder.
- Kan sprida frön genom att äta frukt.
Nyhetsartiklar om arten
Rovdjuren ska skjutas för fina fåglar
Populationerna av tofsvipa, rödbena och storspov minskar vid Hornborgasjön. Nu ansöker länsstyrelsen om utökad skyddsjakt för att begränsa predatorers påverkan på fåglarnas häckning.
Stora predatorer förändrar rävens roll
50 års miljöövervakning vid Grimsö visar hur samspelet mellan räven, dess byten och stora predatorer som varg och lodjur har förändrats över decennierna.
Därför förknippas ugglor, lodjur och svarta katter med mörker och skräck
Ugglor som förebådar döden, lodjur som skriker i natten och svarta katter som anses bringa otur. Djur har länge väckt både fascination och rädsla. Varför väcker vissa djur vår rädsla mer än andra?

