WWF lyfter arters återhämtning
Tigrar, grön havssköldpadda och blåfenade tonfiskar visar att bevarande kan ge resultat. WWF lyfter återhämtningen samtidigt som bestånden av vilda ryggradsdjur minskar globalt.
Flera djurarter har återhämtat sig efter långvariga nedgångar. På sidan om återhämtning i anslutning till Living Planet Report 2026 lyfter WWF bland annat tigrar, grön havssköldpadda och blåfenade tonfiskar som exempel på vad bevarandeinsatser kan åstadkomma.
Exemplen står mot en fortsatt negativ global utveckling. Enligt WWF visar Living Planet Index att populationsstorlekarna för vilda ryggradsdjur har minskat med i genomsnitt 73% sedan 1970. Samtidigt är omkring hälften av populationerna i indexet stabila eller ökande. Sammantaget väger minskningarna ändå tyngre än uppgångarna.
Fler tigrar i det vilda
Under 1900-talet minskade antalet vilda tigrar med mer än 95%. WWF och flera samarbetspartner inledde därefter en plan för att bygga upp tigerpopulationerna i hela artens utbredningsområde.
Mellan 2010 och 2025 ökade antalet vilda tigrar med över 70%, från 3,200 till omkring 5,700 individer, enligt WWF. Organisationen beskriver detta som den första dokumenterade vändningen i den långvariga nedgången.
Återhämtning i haven
Grön havssköldpadda var tidigare klassad som starkt hotad. Under 2025 omklassificerades arten och räknades inte längre som hotad, efter att antalet ökat globalt. Arten korsar oceaner och lägger ägg i 80 länder.
WWF tillskriver återhämtningen många års arbete med att skydda äggläggningsplatser, stoppa överutnyttjande och förhindra att sköldpaddor fastnar i fiskeredskap.
Även blåfenade tonfiskar har återhämtat sig. Efter år av överfiske klassades atlantisk blåfenad tonfisk som starkt hotad 2011 och stillahavsblåfenad tonfisk som sårbar 2014. WWF och andra aktörer drev krav på stopp för överfiske och bättre beståndsförvaltning. Enligt organisationen har båda arterna sedan dess återhämtat sig betydligt och är inte längre klassade som hotade.
Livsmiljöer fortsatt avgörande
Afrikansk savannelefant är fortfarande starkt hotad av förlust av livsmiljöer och tjuvjakt. I södra Afrika är populationerna däremot stora och stabila eller ökande. WWF kopplar detta till förvaltning av livsmiljöer över hela landskap, med lokalbefolkningens stöd och ledarskap.
Globalt pekar organisationen ut förlust och försämring av livsmiljöer som den största drivkraften bakom minskad biologisk mångfald. WWF framhåller därför att återhämtning för enskilda arter behöver följas av bredare insatser för naturen.
