Blåfenad tonfisk
Thunnus thynnus (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: Atlantic Bluefin Tuna
Av David C. Bernvi
Blåfenad tonfisk är en stor, stimlevande fisk med spolformad kropp, kraftigt framparti och smal stjärtspole.
Blåfenad tonfisk är en stor, stimlevande fisk med spolformad kropp, kraftigt framparti och smal stjärtspole. Översidan är gråblå och buken silvervit. Arten gör långa födovandringar och jagar mindre fiskar i samarbete med andra individer. Den förekommer i Nordatlanten och Medelhavet. I Sverige är förekomsten tillfällig, och arten reproducerar sig inte här.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Ordning
- Perciformes
- Familj
- Scombridae
- Släkte
- Thunnus
- Art
- Thunnus thynnus
Utbredning
Arten förekommer över Nordatlanten, norrut till norra Norge, samt i Medelhavet och vid Sydafrikas kust. Under födovandringar har grupper sommartid nått Skagerrak, Kattegatt och södra Östersjön. Under vissa historiska perioder fanns fiskbara mängder ända ned till Öresund, senast under 1940-talet och fram till 1952. Den svenska förekomsten är tillfällig och utan reproduktion.
Livsmiljö
Blåfenad tonfisk lever huvudsakligen ute till havs i de fria, övre vattenlagren. Den gör omfattande förflyttningar i djupled, ofta snabbt och flera gånger per dygn, och kan nå ned till 1 000 meters djup. Födovandringarna följer makrillstim och kan föra den in i svenska havsområden. Leken sker på grunt vatten, bland annat i Medelhavet.
Längd och vikt
Artfakta anger en gaffellängd på upp till 300 centimeter, med rapporter om individer på 460 centimeter. Den högre uppgiften bör betraktas som en rapporterad extremstorlek, inte som typisk storlek.
Föda
Födan består främst av mindre stimlevande fiskar, särskilt makrill, men också sillfiskar och tobisfiskar. Bläckfiskar och krill ingår också. Blåfenad tonfisk är en predator som jagar i grupp. Individerna samarbetar genom att tränga ihop fiskstim, vilket gör bytena lättare att fånga. Arten gör ständiga födovandringar och följer makrillstimmen under dessa förflyttningar.
Fortplantning
Blåfenad tonfisk blir könsmogen vid fyra till fem års ålder. Leken sker på grunt vatten, bland annat i Mexikanska golfen och Medelhavet. En hona kan avge upp till 30 miljoner ägg. Äggen är omkring 0,1 centimeter i diameter och kläcks efter två dygn. Både ägg och larver lever i den fria vattenmassan.
Bevarandestatus
Blåfenad tonfisk är klassad som livskraftig (LC) i IUCN:s globala rödlista. Arten bedöms inte uppfylla kriterierna för någon av de hotade kategorierna eller kategorin nära hotad. Det innebär inte att alla lokala populationer är säkra eller att skyddsåtgärder saknar betydelse. En global kategori beskriver artens samlade risk för utdöende och ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller juridiskt skydd.
Registrerade fynd enligt GBIF
Arten förekommer över Nordatlanten, norrut till norra Norge, samt i Medelhavet och vid Sydafrikas kust. Under födovandringar har grupper sommartid nått Skagerrak, Kattegatt och södra Östersjön. Under vissa historiska perioder fanns fiskbara mängder ända ned till Öresund, senast under 1940-talet och fram till 1952. Den svenska förekomsten är tillfällig och utan reproduktion.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Kan bli 38 år gammal.
- • Måste simma framåt med öppen mun för att kunna andas.
- • Unga individer kan bilda stim tillsammans med andra stora makrillfiskar.
- • Bakom ryggfenan finns 8–10 småfenor och bakom analfenan 7–9.
Nyhetsartiklar om arten
Krav på skärpt skydd för makohaj
Bevarandeorganisationer kräver att internationella fiskemyndigheter agerar för att rädda makohajen och skärper reglerna mot hajfenfiske genom hårdare kontroller och rapportering.
Nya rön om tonfiskens evolution
En ny studie från Yale University visar att tonfiskens förmåga att reglera kroppsvärme utvecklades långt efter att de stora marina predatorerna försvann i samband med asteroidnedslaget för 66 miljoner år sedan.
Djurlivet minskar i djuphavet
Små fiskar, kräftdjur och bläckfiskar har minskat kraftigt i Mexikanska golfens öppna vatten. Forskarna misstänker oljeutsläppet från Deepwater Horizon, men något direkt orsakssamband är inte fastställt.
WWF lyfter arters återhämtning
Tigrar, grön havssköldpadda och blåfenade tonfiskar visar att bevarande kan ge resultat. WWF lyfter återhämtningen samtidigt som bestånden av vilda ryggradsdjur minskar globalt.

