Jordbruk i tropikerna omformar artrikedomen
En omfattande studie i Nature visar hur intensivt jordbruk i Indonesien raderar ut hälften av den lokala artrikedomen och tvingar fram en drastisk omstrukturering av ekosystemen.
I låglandsområdena på indonesiska Sumatra har artrika regnskogar ersatts av stora monokulturer av oljepalm och gummiträd. En omfattande studie publicerad i tidskriften Nature visar att den intensivare markanvändningen leder till artförluster och förändrar hur den biologiska mångfalden är organiserad ovan och under jord. Forskarlaget har inventerat 24 taxonomiska grupper med sammanlagt över 40 000 arter i miljöer som sträcker sig från orörd skog till intensivt skötta plantager.
Stora förluster av biologisk mångfald
Monokulturerna har i genomsnitt cirka 50 procent lägre lokal artrikedom än skogsmiljöerna, visar studien. På landskapsnivå är förlusterna ännu större. Där försvinner uppemot 78 procent av den samlade mångfalden i de mest intensivt brukade områdena. Särskilt hårt drabbas träd och växter i undervegetationen, liksom mesostigmatida kvalster. Inom dessa grupper visade sig minst 40 procent av arterna vara helt beroende av de kvarvarande skogsmiljöerna för sin överlevnad.
Från unika samhällen till förenklade system
Markanvändningen förändrar också mönstren i artsammansättningen. I skogen kan olika platser hysa skilda uppsättningar arter, något som kallas artomsättning eller turnover. De artfattiga samhällena i plantagerna tenderar i stället att utgöra förenklade delmängder av de mer artrika systemen, så kallad nestedness. Förändringen kan dölja en pågående biotisk homogenisering, där specialiserade och sällsynta arter ersätts av ett fåtal generalister. Enligt uppgifter som tidskriften Nature har publicerat i sociala medier bidrar röjningen av naturlig vegetation även till ett förändrat lokalklimat. De människopåverkade miljöerna blir då ofta varmare och torrare än de naturliga livsmiljöerna.
Forskarna bakom studien i Nature beskriver hur intensivare markanvändning i tropikerna omstrukturerar den biologiska mångfalden. Arter försvinner, samtidigt som organismsamhällenas sammansättning förändras genomgripande på olika nivåer i näringsväven.
Författarna betonar att arbetet med att bevara tropisk biologisk mångfald behöver omfatta hela landskapet, snarare än enbart enskilda skyddade områden. Hållbara brukningsmetoder kan delvis mildra de ekologiska skadorna. Det kan handla om att bevara rester av traditionellt jordbruk eller skapa trädöar i oljepalmslandskap. De sista resterna av låglandsskog på Sumatra är särskilt viktiga att skydda. Där finns livsmiljöer för arter som inte kan överleva i det moderna jordbrukslandskapet. Naturvården i regionen behöver därför förena jordbruksproduktion med ett aktivt skydd av naturliga livsmiljöer för att förhindra en total ekologisk kollaps.
Källa: Tropical land-use intensification restructures biodiversity | Nature
Nyhetsbrev
Få de mest lästa nyheterna om djur och natur i din inkorg
Redaktionen väljer ut periodens viktigaste rapportering om hav, arter, vetenskap och miljö. Du kan avsluta när som helst.

