Svartbjörn

Utbredningen sträcker sig från norra Alaska österut genom Kanada till Labrador och Newfoundland och söderut till centrala Mexiko. Arten förekommer över stora delar av Alaska, Kanada och USA. I Mexiko når utbredningen delstaterna Nayarit och Tamaulipas. Kvarvarande populationer finns bland annat i glest befolkade skogsområden.

Viktiga livsmiljöer har svårtillgänglig terräng, tät undervegetation och gott om frukt, nötter och annan växtföda. Arten lever i flera slags lövskog och barrskog, men använder också våtmarker, ängar och områden längs vattendrag. I sydvästra delen av utbredningen finns lämpliga miljöer främst i vegetationsklädda bergsområden på 900–3 000 meters höjd.

Hanar är större än honor. Angivna längdintervall är 140–200 centimeter för hanar och 120–160 centimeter för honor. Hanarnas vikt anges till 47–409 kilogram och honornas till 39–236 kilogram. Intervallen beskriver variationen, inte typiska medelvärden. Den högsta angivna vikten är alltså 409 kilogram. Svansen är 8–14 centimeter lång.

Svartbjörnen är allätare, men växtföda dominerar. Under våren äter den främst gräs och örter, under sommaren frukter och bär och under hösten även nötter och ekollon. Animalisk föda utgör en mindre del och omfattar framför allt insekter. Ryggradsdjur äts mest som kadaver, även om björnen ibland tar levande byten.

Parningen sker främst i juni och juli. Dräktigheten varar omkring 220 dagar, inklusive en fördröjning innan det befruktade ägget fäster i livmodern. Vanligen föds två eller tre ungar i januari eller februari, ofta medan honan ligger i vintervila. Ungarna föds blinda och nakna och stannar normalt hos modern till omkring 17 månaders ålder.