Isbjörn
Ursus maritimus Phipps, 1774
Engelskt namn: Polar Bear
Av David C. Bernvi
Isbjörnen lever vid Arktis havsis, där den främst jagar sälar. Breda tassar hjälper den att simma, medan pälsen under fötterna ger isolering och fäste på isen.
Isbjörnen är en stor björn som lever i Arktis och är nära knuten till havsisen. Den jagar främst sälar och använder isen som jaktmark. Kroppen är kraftig, halsen lång och huvudet relativt litet jämfört med andra björnars. Pälsen ser vanligen vit ut, men hårstråna saknar pigment och huden är svart. Arten lever oftast ensam, med undantag för honor med ungar och par under parningen.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Carnivora
- Familj
- Ursidae
- Släkte
- Ursus
- Art
- Ursus maritimus
Utbredning
Isbjörnen har en cirkumpolär utbredning i Arktis runt Nordpolen. Den finns bland annat i Alaska, Kanadas arktiska övärld, på Grönland och Svalbard samt i ryska Arktis. Utbredningen följer Norra ishavets packis och kusternas landfasta is. Under vintern rör sig björnarna längs isens sydligare delar. Sommartid följer de den tillbakadragande iskanten eller stannar vid öar och kuster där is finns kvar.
Livsmiljö
Packisen i Norra ishavet är isbjörnens främsta livsmiljö. Iskanter och områden med isvallar, sprickor och återfrusen is ger goda möjligheter att jaga. När havsisen förändras med årstiderna förflyttar sig björnarna mellan olika områden. På sommaren kan de vistas på drivande is eller längs kuster med landfast is. De kan också bli kvar på land när isen försvinner.
Längd och vikt
Vuxna hanar väger 300–800 kilogram och kan bli upp till 2,5 meter långa från nos till svansspets. Honor är mindre, med en vikt på 150–300 kilogram och en längd på 1,8–2 meter. Mankhöjden kan nå 1,6 meter. Nyfödda ungar väger omkring 0,6 kilogram. När de lämnar lyan på våren har vikten ökat till ungefär 10–15 kilogram.
Föda
Isbjörnen är en predator som främst äter vikare, men också jagar andra sälar. Den tar även sjöfåglar och deras ägg, små däggdjur och fisk samt äter kadaver. Vanligen väntar den vid sälarnas andningshål eller smyger sig nära sälar som ligger på isen. Hud och energirikt späck äts först. Resterna kan bli föda åt andra isbjörnar och fjällrävar.
Fortplantning
Parningen sker från mars till juni. Fördröjd implantation gör att dräktigheten varar 195–265 dagar. Honan gräver en snölya på land under hösten och föder där mellan november och januari. Kullen omfattar en till fyra ungar, i genomsnitt två. Ungarna föds med slutna ögon och päls. Honan sköter ensam om dem, och de stannar hos henne i två till tre år.
Registrerade fynd enligt GBIF
Isbjörnen har en cirkumpolär utbredning i Arktis runt Nordpolen. Den finns bland annat i Alaska, Kanadas arktiska övärld, på Grönland och Svalbard samt i ryska Arktis. Utbredningen följer Norra ishavets packis och kusternas landfasta is. Under vintern rör sig björnarna längs isens sydligare delar. Sommartid följer de den tillbakadragande iskanten eller stannar vid öar och kuster där is finns kvar.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap. Visningen är geografiskt avgränsad av redaktionen.
Biologiska fakta sammanfattat
- Breda framtassar fungerar som paddlar vid simning.
- • Päls under tassarna isolerar och ger fäste på snö och is.
- • Luktsinnet är välutvecklat.
- • Livslängden i det vilda uppskattas till 25–30 år.
- • Hanar kan döda och äta ungar, vilket gör att honor med ungar undviker andra björnar.
Nyhetsartiklar om arten
Fågelinfluensa sprids till isbjörnar
Flyttfåglar sprider högpatogen fågelinfluensa till isbjörnar på östra Grönland. En ny studie visar att allt fler björnar bär på antikroppar efter att ha tvingats söka föda på land.
Isbjörnar samlas i väntan på isen
I Churchill, Kanada, samlas isbjörnar i väntan på att Hudson Bay ska frysa. Samtidigt testas ny teknik för att minska risken för konflikter mellan människor och hungriga predatorer.

