Vildren
Rangifer tarandus (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: Caribou (North America)
Av David C. Bernvi
Med isolerande päls och breda klövar är renen anpassad till nordliga miljöer. Den söker föda på tundran och i skogen, och både honor och hanar kan bära horn.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Artiodactyla
- Familj
- Cervidae
- Släkte
- Rangifer
- Art
- Rangifer tarandus
Utbredning
Renens utbredning sträcker sig nästan runt hela Arktis, genom norra Nordamerika och Eurasien. Vissa nordamerikanska skogsrenar förekommer så långt söderut som omkring 46 grader nordlig bredd, medan renar på Svalbard och i högarktiska Nordamerika finns omkring 80 grader nord. Historiskt nådde utbredningen längre söderut, bland annat till Tyskland, Storbritannien, Polen och Maine. Jakt och förstörda livsmiljöer har minskat utbredningen.
Livsmiljö
Renen lever på arktisk tundra och i subarktiska skogsområden, däribland taiga. Många övervintrar i skog, där snöförhållandena är gynnsammare för födosök. Under våren vandrar de tillbaka till sina kalvningsområden. De stora, skålformade klövarna ger stöd på mjuk tundramark och i snö. Klövarna används också för att gräva fram föda som ligger under snötäcket.
Längd och vikt
Den angivna kroppslängden är 150–230 centimeter och vikten varierar mellan 55 och 318 kilogram. Mankhöjden kan nå som mest 120 centimeter. Storleken varierar mycket mellan underarter, och dessa intervall är inte typiska mått för alla populationer. Sydliga underarter är i allmänhet större än nordliga. Hanarna är större än honorna och kan hos vissa underarter vara dubbelt så stora.
Föda
Renen är huvudsakligen växtätare. Sommarens föda är varierad och omfattar bland annat blad från vide och björk, starr, ängsull och svamp. Lavar är en viktig del av födan, särskilt på vintern, men renen äter inte enbart lavar. Det välutvecklade luktsinnet hjälper den att hitta föda under snön, som den sedan gräver fram med framklövarna.
Fortplantning
Brunsten infaller vanligen i oktober och början av november. Hanarna konkurrerar om honorna, och dominanta hanar kan hålla grupper med 5–15 honor. Efter omkring 228 dygns dräktighet föds vanligtvis en kalv i maj eller juni. Kalven väger 3–12 kilogram vid födseln och kan följa modern redan efter ungefär en timme. Tvillingar förekommer, men är mycket sällsynta.
Registrerade fynd enligt GBIF
Renens utbredning sträcker sig nästan runt hela Arktis, genom norra Nordamerika och Eurasien. Vissa nordamerikanska skogsrenar förekommer så långt söderut som omkring 46 grader nordlig bredd, medan renar på Svalbard och i högarktiska Nordamerika finns omkring 80 grader nord. Historiskt nådde utbredningen längre söderut, bland annat till Tyskland, Storbritannien, Polen och Maine. Jakt och förstörda livsmiljöer har minskat utbredningen.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Ett klickande ljud uppstår när senor rör sig över ett ben i foten.
- • Vuxna hanar fäller vanligen hornen efter brunsten, medan honor kan behålla dem till våren.
- • Sommarflockar kan omfatta tiotusentals djur.
- • Kalvar är särskilt utsatta för predatorer som björnar och vargar under sin första levnadsvecka.
Nyhetsartiklar om arten
Schäfern Sid är Årets polishund
Den tyska schäferhunden Sid utses till Årets polishund 2026 efter att ha bekämpat gängkriminalitet och räddat livet på sin förare under ett dramatiskt ingripande.
COP31: Världen rustar för klimatmöte i Antalya
FN:s klimatkonferens COP31 inleds i Türkiye med fokus på att begränsa den globala uppvärmningen och hantera ett oundvikligt temperaturöverskott över 1,5 grader.
Trump tillåter jakt på björnungar i Alaska
Donald Trumps administration river upp tidigare miljöskydd och tillåter åter kontroversiella jaktmetoder i Alaskas nationalparker, inklusive lockbete för björn och jakt i lyor.
Japanska makaker försiktigare efter virusutbrott
Makaker som levt genom ett dödligt virusutbrott undvek oftare mat på till synes förorenade ytor. En ny studie kopplar beteendet till gruppens erfarenheter, inte till om individen själv varit smittad.
Utan biologisk mångfald hotas människans överlevnad
Vi människor är helt beroende av naturen. Pollinerande insekter producerar inte vår mat på egen hand, skogar renar inte bara luften och haven är inte enbart platser för fiske. Tillsammans utgör jordens arter grunden för de ekosystemtjänster som gör mänskligt liv möjligt. När arter försvinner riskerar vi att underminera de naturliga system som vår egen överlevnad vilar på. Att skydda den biologiska mångfalden är därför inte en lyxfråga för naturälskare – det är en fråga om mänsklighetens framtid.

