Utan biologisk mångfald hotas människans överlevnad
Vi människor är helt beroende av naturen. Pollinerande insekter producerar inte vår mat på egen hand, skogar renar inte bara luften och haven är inte enbart platser för fiske. Tillsammans utgör jordens arter grunden för de ekosystemtjänster som gör mänskligt liv möjligt. När arter försvinner riskerar vi att underminera de naturliga system som vår egen överlevnad vilar på. Att skydda den biologiska mångfalden är därför inte en lyxfråga för naturälskare – det är en fråga om mänsklighetens framtid.
Vi har en tendens att betrakta naturen som en resurs vi kan använda efter eget behag. Skogar blir virke, våtmarker blir byggmark och hav blir produktionsområden. Men i den ekonomiska kalkylen glömmer vi ofta det mest grundläggande: naturen är inte bara något vi använder. Den är ett system som håller oss vid liv.
Varje art har sin plats i naturens komplexa nätverk. Växter omvandlar solljus till energi, svampar och mikroorganismer bryter ned organiskt material och återför näringsämnen till marken. Insekter pollinerar grödor och vilda växter, medan rovdjur bidrar till att reglera bytesdjurens populationer. Tillsammans upprätthåller organismerna processer som vi människor är beroende av, ofta utan att ens märka det.
Utan fungerande ekosystem hotas vår livsmedelsförsörjning.
En stor del av världens grödor är helt eller delvis beroende av djur som pollinerar blommorna. När pollinerande insekter minskar riskerar skördarna att påverkas, liksom tillgången till frukt, bär, nötter och andra näringsrika livsmedel. Jordens bördighet är på motsvarande sätt beroende av levande organismer som bygger upp markstrukturen och omsätter näringsämnen.
Även haven illustrerar vårt beroende. Fiskbestånd kan inte förvaltas hållbart om vi bortser från de näringsvävar som upprätthåller dem. Rovfiskar, plankton, bottenlevande organismer och mikroorganismer ingår i sammanhängande system där förändringar i en del kan få följder långt bortom den enskilda arten. När livsmiljöer förstörs och arter försvinner riskerar vi att försvaga havens förmåga att försörja miljontals människor med mat.
Naturen skyddar oss också mot klimatförändringar och extrema väderhändelser. Skogar, torvmarker och andra ekosystem lagrar kol. Våtmarker kan dämpa översvämningar, medan kustnära livsmiljöer kan minska vågornas kraft och skydda stränder. När vi förstör dessa miljöer förlorar vi inte bara arter, utan också naturliga skyddssystem som annars skulle ha hjälpt oss att hantera ett förändrat klimat.
Därtill kommer naturens betydelse för medicin och framtida innovationer. Organismer har utvecklat kemiska ämnen och biologiska lösningar under miljontals år. Forskning på växter, svampar, bakterier och djur har bidragit till läkemedel och ny kunskap. När en art dör ut försvinner dess genetiska variation och dess potentiella bidrag till framtida upptäckter – innan vi ens hunnit undersöka vad den kan lära oss.
Det betyder inte att varje art har en känd eller avgörande funktion för människan. Ekosystem är komplexa, och vår kunskap om många arters roller är begränsad. Just därför är det riskabelt att behandla arter som överflödiga bara för att vi ännu inte förstår deras betydelse. Biologisk mångfald bidrar till ekosystemens motståndskraft och förmåga att återhämta sig efter störningar. Ju fler delar vi förlorar, desto större blir risken att viktiga funktioner försvagas eller upphör.
Trots detta fortsätter vi att omvandla livsmiljöer, överutnyttja naturresurser, sprida föroreningar och driva på klimatförändringarna. Det är problem som kräver mer än enskilda konsumenters goda vilja. Vi behöver politiska beslut som ger naturen ett starkare skydd, ett hållbart jord- och skogsbruk, ett ansvarsfullt fiske och en samhällsplanering som tar hänsyn till arternas livsmiljöer.
Vi måste också bli bättre på att värdera naturens nyttor när vi fattar ekonomiska beslut. En exploatering kan ge en kortsiktig ekonomisk vinst, men samtidigt orsaka långsiktiga förluster som samhället får betala för i form av sämre vattenkvalitet, minskad livsmedelsproduktion och ökad sårbarhet för klimatförändringar.
Att skydda arter handlar därför inte enbart om att bevara något vackert eller värdefullt för sin egen skull. Det handlar också om att säkra de ekologiska förutsättningarna för vår egen existens.
Vi kan utveckla ny teknik, bygga effektivare samhällen och hitta nya energikällor. Men vi kan inte ersätta hela biosfären med tekniska lösningar. Vi är en del av naturen, inte fristående från den.
Frågan är därför inte om vi har råd att skydda den biologiska mångfalden. Frågan är om vi har råd att låta bli.
