NyhetsbrevTipsa redaktionen

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Leopard

Panthera pardus (Linnaeus, 1758)

Engelskt namn: Black Leopard

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Leopard
© Zoologi.se / Caracal Publishing.
Leoparden har en muskulös och smidig kropp anpassad för jakt och klättring. Den har kraftiga käkar, vassa hörntänder och indragbara klor som hjälper den att fånga och hålla fast byten. Den starka bakdelen ger explosiv hoppförmåga, medan den långa svansen bidrar till balans vid klättring och snabba riktningsförändringar.

Leopardens fläckiga päls och skickliga klättring präglar dess liv i Afrika och Asien. Den lever vanligen ensam och smyger nära sina byten före ett kort anfall. Fångade djur kan förvaras i träd, där leoparden också ofta äter.

Leoparden spelar en viktig ekologisk roll som ett av de främsta rovdjuren i sina ekosystem. Genom att jaga och reglera populationer av bytesdjur bidrar den till att upprätthålla den ekologiska balansen. Leoparden påverkar även andra rovdjurs och asätande djurs tillgång till föda, bland annat genom att lämna kadaver efter sina byten.

Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Mammalia
Ordning
Carnivora
Familj
Felidae
Släkte
Panthera
Art
Panthera pardus

Utbredning

Leoparden förekommer i Afrika och delar av Asien. Utbredningen omfattar Arabiska halvön, Centralasien och den indiska subkontinenten samt Sri Lanka och Java. Den finns också i Sydostasien och delar av Kina. I nordöstra delen av utbredningsområdet förekommer den i ryska Fjärran östern.

Livsmiljö

Leoparden lever i flera olika miljöer, från skogar och grässavanner till buskmarker, berg och öknar. Den föredrar miljöer med träd över hela sitt utbredningsområde och vistas ofta i skogens lägre trädkronor. På Kilimanjaro har arten dokumenterats på en höjd av 5 638 meter.

Längd och vikt

Hanar är vanligen större än honor. Angivna viktintervall är 31–65 kilogram för hanar och 17–58 kilogram för honor. Storleken varierar geografiskt. Leoparder i savanner och skogsmarker tenderar att vara relativt stora, medan individer i bergs- och ökenmiljöer brukar vara mindre. Intervallen är inte angivna som absoluta rekordvikter.

Föda

Leoparden är en predator som smyger nära sitt byte innan den gör ett kort anfall. Den föredrar byten som väger 10–40 kilogram och äter bland annat antiloper, hjortdjur och primater. Även fåglar, kräldjur och as ingår i födan. Byten kan förvaras i träd eller täckas med löv och jord.

Fortplantning

Dräktigheten varar omkring 96 dagar och en kull består vanligen av två eller tre ungar. Honan sköter ungarna och gömmer dem i tät vegetation, klippskrevor eller ihåliga träd. Ungarna väger mindre än ett kilogram vid födseln och har slutna ögon den första veckan. De är helt avvanda vid ungefär tre månaders ålder.

Bevarandestatus

Leopard är klassad som sårbar (VU) i IUCN:s globala rödlista. Sårbar är en av de tre hotade kategorierna och anger hög risk för utdöende i vilt tillstånd. Kategorin beskriver arten som helhet i den globala bedömningen, inte att varje lokal population har samma utveckling. Den ska därför inte direkt översättas till en nationell rödlistning eller till regler om juridiskt skydd.

Registrerade fynd enligt GBIF

Leoparden förekommer i Afrika och delar av Asien. Utbredningen omfattar Arabiska halvön, Centralasien och den indiska subkontinenten samt Sri Lanka och Java. Den finns också i Sydostasien och delar av Kina. I nordöstra delen av utbredningsområdet förekommer den i ryska Fjärran östern.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

Källor

Förslag på referering