Fossil pekar på havslevande groddjur
Två fossil från Kina tyder på att ett bepansrat groddjur levde helt i havet för omkring 237 miljoner år sedan. Forskarna stöder tolkningen på skelettens bevarande, sediment och isotopanalyser.
Ett nästan 90 centimeter långt djur med platt kropp och benpansar kan ha levt hela sitt liv i havet. Forskare beskriver Gerrothorax maritimus som det första kända exemplet på ett helt havslevande groddjur. Slutsatsen bygger på två nästan kompletta skelett från Guizhouprovinsen i Kina.
Studien publicerades enligt källunderlaget den 26 oktober 2026 i Nature Ecology & Evolution. Bakom arbetet står forskare vid University of California, Davis, Peking University och Geological Museum of Guizhou.
Flera spår pekar mot havet
Fossilen uppges vara omkring 237 miljoner år gamla. Fyndområdet låg då under havet, flera hundra kilometer från större landmassor. Skeletten hittades i sediment som enligt forskarna avsattes i djuphavet.
Att benen ligger så väl bevarade är ytterligare ett argument för att djuren levde där de begravdes. Även fingrarna finns kvar. Forskarna menar att detta talar emot att kropparna skulle ha transporterats en längre sträcka till havs och hunnit falla sönder innan de sjönk.
Geokemiska analyser ger också stöd åt tolkningen av ett marint liv. Förhållandet mellan strontiumisotoper i fossilen liknade enligt underlaget det som förväntas i havsvatten från den aktuella tiden. Det är alltså kombinationen av fyndmiljö, bevarade skelett och kemiska spår som ligger bakom slutsatsen om ett liv i havet.
Ett bepansrat djur på havsbotten
Groddjuret hade en bred, skivformad kropp täckt av benpansar. Pansaret kan ha skyddat mot predatorer som fisködlor. Utifrån skallens form och kroppens byggnad föreslår forskarna att djuret låg på botten och sög in byten som kom nära. Det är en tolkning av anatomin, inte ett direkt belagt jaktbeteende.
Saltbalansen återstår att förklara
Inget nutida groddjur är känt för att leva helt i marin miljö. Groddjurens genomsläppliga hud, som bland annat används för vattenupptag och gasutbyte, gör saltvatten till en utmaning.
Forskarna föreslår att benpansaret hos Gerrothorax maritimus begränsade vattenutbytet genom huden. Djuret skulle då ha kunnat dricka havsvatten, medan gälar bidrog till att avlägsna salt. Gälar anges förekomma inom släktet Gerrothorax, men den föreslagna saltregleringen är en hypotes. Fossilens kemiska och anatomiska spår ger inte i sig en fullständig bild av hur djurets fysiologi fungerade.
Källa: Researchers unearth fossil evidence of first fully marine amphibian
