Vildkanin
Oryctolagus cuniculus (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: European Rabbit
Av David C. Bernvi
Vildkaninen lever gärna i kolonier under marken och söker föda i skydd av mörkret. Den är ursprunget till alla tamkaniner och har med människans hjälp spridits till många delar av världen.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Lagomorpha
- Familj
- Leporidae
- Släkte
- Oryctolagus
- Art
- Oryctolagus cuniculus
Utbredning
Under den senaste istiden var artens utbredning begränsad till Iberiska halvön samt mindre områden i Frankrike och nordvästra Afrika. Människan har sedan spridit kaninen till många andra delar av världen. Den spreds över stora delar av Medelhavsområdet under romartiden och vidare genom Europa under medeltiden. Introducerade populationer finns bland annat i Australien och Nya Zeeland samt på många öar. Tamkaniner finns världen över.
Livsmiljö
Vildkaninen föredrar torra låglänta områden med mjuk, sandig jord där det är lätt att gräva. Buskbevuxna marker ger skydd, men arten lever också i skog. Särskilt i Centraleuropa förekommer den i städernas parker, på kyrkogårdar och i trädgårdar. Jordbruk har bidragit till spridningen, samtidigt som moderna plöjningsmetoder kan förstöra gångsystemen och göra odlingsmark mindre lämplig.
Längd och vikt
Vilda individer anges vara 38–50 centimeter långa och väga 1,5–2,5 kilogram. Det är ett angivet storleksintervall, inte uppgifter om artens absoluta maximistorlek. Tamkaniner kan bli större och varierar kraftigt i storlek och utseende.
Föda
Vildkaninen är växtätare och äter bland annat gräs, blad, knoppar, bark och rötter. Den tar också odlade grödor som sallat och kål. I den stora blindtarmen bryter bakterier ned annars svårsmält växtmaterial. Kaninen äter därefter upp särskild avföring från blindtarmen. När materialet passerar matsmältningssystemet igen kan den tillgodogöra sig ytterligare näringsämnen som bakterierna har frigjort eller producerat.
Fortplantning
Vildkaninen kan fortplanta sig året runt, och honan kan få flera kullar under ett år. Ägglossningen utlöses av parningen. Dräktigheten varar omkring 30 dagar och en kull innehåller i genomsnitt fem till sex ungar. Ungarna föds nakna, blinda och hjälplösa. Honan besöker boet bara några minuter om dagen för att dia dem med näringsrik mjölk. De avvänjs vid ungefär fyra veckors ålder.
Bevarandestatus
Vildkanin är klassad som starkt hotad (EN) i IUCN:s globala rödlista. Starkt hotad är en av de tre hotade kategorierna och anger mycket hög risk för utdöende i vilt tillstånd. Kategorin beskriver artens samlade globala situation, inte att varje lokal population har samma utveckling. Den globala bedömningen ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller med lagar som reglerar skydd och handel.
Registrerade fynd enligt GBIF
Under den senaste istiden var artens utbredning begränsad till Iberiska halvön samt mindre områden i Frankrike och nordvästra Afrika. Människan har sedan spridit kaninen till många andra delar av världen. Den spreds över stora delar av Medelhavsområdet under romartiden och vidare genom Europa under medeltiden. Introducerade populationer finns bland annat i Australien och Nya Zeeland samt på många öar. Tamkaniner finns världen över.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- – En typisk koloni består av sex till tio vuxna individer av båda könen. – Kolonierna har tydliga rangordningar som påverkar hanarnas tillgång till parningar. – Kaniner kommunicerar med dofter och beröring och varnar för fara genom att stampa med bakbenen. – Predatorer omfattar bland annat hunddjur, kattdjur, mårddjur och rovfåglar.
Nyhetsartiklar om arten
Öronvax får myror att halka
Myror tappar greppet på tunna lager öronvax, visar laboratorieförsök. Vaxets förmåga att både klibba och suga upp vatten kan bidra till att skydda däggdjurs öron mot små leddjur.
Varghona siktad på flera håll i Tyresö
Länsstyrelsen bekräftar att en sexårig varghona rör sig i Tyresö. Viltvårdare följer nu djurets rörelser efter flera observationer nära bebyggelse.

