Ozelot
Leopardus pardalis (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: Ocelot
Av David C. Bernvi
Med fläckig päls och välutvecklat mörkerseende jagar oceloten framför allt små däggdjur. Detta ensamlevande kattdjur finns från södra USA till norra Argentina och söker skydd i tät vegetation.
Ozeloten är ett amerikanskt kattdjur med mörka fläckar och rosetter på en ljusare päls. Ansiktets tydliga teckning gör det möjligt att skilja individer åt. Arten lever främst ensam och är aktiv under natten och i skymningen. Den rör sig huvudsakligen på marken, men är också skicklig på att klättra och simma. Tät vegetation är viktig för dess livsmiljö.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Carnivora
- Familj
- Felidae
- Släkte
- Leopardus
- Art
- Leopardus pardalis
Utbredning
Oceloten förekommer från Texas och Arizona i USA genom Centralamerika till norra Argentina. Arten är talrikast i Centralamerika. Tätare förekomster finns i norra Centralamerika samt i nordvästra, nordöstra och centrala delar av södra Sydamerika.
Livsmiljö
Ozeloten lever i tropiska skogar, savanner, mangroveskogar, våtmarker och taggiga buskmarker. Det viktigaste kravet är tät vegetation som ger skydd. Arten håller vanligen till under 1 200 meters höjd, men har observerats på 3 800 meter. Öppna områden används vid mulet väder eller under mörka nätter kring nymåne. Dagtid kan den vila i ihåliga träd, bland täta växter eller på grenar.
Längd och vikt
Ozelotens längd anges till 65–97 centimeter och vikten till 8,5–16 kilogram. Hanarna är betydligt större än honorna. Måtten är angivna intervall, inte medelvärden eller särskilt dokumenterade rekord. Tassarna är stora i förhållande till kroppen, och framtassarna är bredare än baktassarna. Den långa svansen är vanligen ringad, men kan i stället ha mörka tvärband enbart på ovansidan.
Föda
Små gnagare utgör huvuddelen av ocelotens föda. Den äter även reptiler, fåglar och andra däggdjur samt fisk och kräftdjur. Många av bytesdjuren är nattaktiva. Oceloten följer doftspår när den jagar och äter vanligen där bytet dödats. Resterna täcks över efter måltiden. Trots att små byten dominerar kan den också fånga större djur, däribland myrslokar och hjortar.
Fortplantning
I tropikerna kan oceloten fortplanta sig året runt. Dräktigheten varar 79–85 dagar och kullen omfattar en till tre ungar. Honan föder i ett skyddat bo i tät buskvegetation och sköter ensam ungarna. Födelsevikten är 0,20–0,34 kilogram. Ungarna blir självständiga vid ungefär ett års ålder, men kan stanna inom moderns hemområde tills de är omkring två år.
Bevarandestatus
Ozelot är klassad som livskraftig (LC) i IUCN:s globala rödlista. Arten bedöms inte uppfylla kriterierna för någon av de hotade kategorierna eller kategorin nära hotad. Det innebär inte att alla lokala populationer är säkra eller att skyddsåtgärder saknar betydelse. En global kategori beskriver artens samlade risk för utdöende och ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller juridiskt skydd.
Registrerade fynd enligt GBIF
Oceloten förekommer från Texas och Arizona i USA genom Centralamerika till norra Argentina. Arten är talrikast i Centralamerika. Tätare förekomster finns i norra Centralamerika samt i nordvästra, nordöstra och centrala delar av södra Sydamerika.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Livslängden i det vilda anges till 7–10 år.
- • Arten har 30 tänder.
- • Doftmarkeringar används för att markera revirgränser.
- • Syn och luktsinne hjälper den att hitta byten.
- • Oceloten är en predator som själv kan bli byte för bland annat jaguarer och harpyjor.

