Igelkott
Erinaceus europaeus Linnaeus, 1758
Engelskt namn: West European Hedgehog
Av David C. Bernvi
Igelkotten söker föda om natten och vilar i skyddade bon på dagen. Dess taggar ger ett försvar när den rullar ihop sig, medan lagrat fett hjälper den att klara vinterdvalan.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Erinaceomorpha
- Familj
- Erinaceidae
- Släkte
- Erinaceus
- Art
- Erinaceus europaeus
Utbredning
Igelkotten förekommer i Europa, bland annat i Skandinavien. Den finns också i Nya Zeeland, dit den infördes i slutet av 1800-talet.
Livsmiljö
Igelkotten lever i tempererade miljöer och förekommer gärna vid åkerkanter och häckar. Den föredrar torrare områden utan tät skog och kan även finnas i buskmarker och sanddyner. Trädgårdar, kyrkogårdar, parker och jordbrukslandskap erbjuder livsmiljöer när det finns lämpliga platser för vinterdvala. På dagen vilar den i grunda bon av bland annat kvistar, löv och gräs.
Längd och vikt
Vikten anges till 0,8–1,2 kilogram, och hanar är vanligen något större än honor. Svansen är omkring 2 centimeter lång. Taggarna mäter ungefär 1,9–2,5 centimeter, och en vuxen igelkott har vanligtvis omkring 5 000 taggar. Kroppen är rundad med korta ben. Kinderna, strupen, buken och benen saknar taggar och är i stället täckta av grova hår.
Föda
Igelkotten är allätare, men insekter utgör huvuddelen av födan. Den äter bland annat skalbaggar, myror och tvestjärtar, liksom fjärilar och gräshoppor. Även snäckor, daggmaskar och ägg ingår i födan. Den kan dessutom äta små ryggradsdjur, exempelvis grodor, ödlor och smågnagare, samt as. Växtfödan omfattar frukt, frön och nötter. Födosökandet sker främst under natten.
Fortplantning
Parningen börjar på våren efter vinterdvalan. Både hanar och honor kan para sig med flera partner under samma säsong. Dräktigheten varar omkring 35 dagar, och en kull omfattar vanligen fyra till sex ungar. Honan sköter ungarna utan hanens hjälp. Ungarna slutar dia vid fyra till sex veckors ålder. Två kullar kan födas under en säsong, men sena kullar har sämre möjligheter att överleva vintern.
Registrerade fynd enligt GBIF
Igelkotten förekommer i Europa, bland annat i Skandinavien. Den finns också i Nya Zeeland, dit den infördes i slutet av 1800-talet.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Taggarna består av keratin och är ihåliga.
- • Lukt och hörsel är viktiga sinnen under nattens aktiviteter.
- • Igelkotten kan både simma och klättra.
- • I kallare områden varar vinterdvalan vanligen från oktober till april.
- • Grävlingar, rävar och stora ugglor hör till artens predatorer.
Nyhetsartiklar om arten
Igelkotten fridlyst i 2026 års nationella artlista
Den 1 november trädde regeringens nya bestämmelser för nationell fridlysning i kraft. Bland djuren som får ett stärkt skydd finns igelkotten och ett stort antal pollinerande insekter.
Igelkottars coronavirus kan smitta katter
Forskare har kartlagt hur coronavirus hos igelkottar tar sig in i celler. Viruset kan infektera katter, men kräver mutationer för att nå människor.

