SZ Lexikonet
NyhetsbrevTipsa redaktionen
zoologi.se – räven som formar z:et

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Igelkott

Erinaceus europaeus Linnaeus, 1758

Engelskt namn: West European Hedgehog

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Igelkott
© Zoologi.se / Caracal Publishing.
Igelkotten Erinaceus europaeus är ett litet däggdjur med korta ben, spetsig nos och taggar över stora delar av kroppen. Den är nattaktiv och lever huvudsakligen ensam.

Igelkotten söker föda om natten och vilar i skyddade bon på dagen. Dess taggar ger ett försvar när den rullar ihop sig, medan lagrat fett hjälper den att klara vinterdvalan.

Igelkotten Erinaceus europaeus är ett litet däggdjur med korta ben, spetsig nos och taggar över stora delar av kroppen. Den är nattaktiv och lever huvudsakligen ensam. Vid fara kan den rulla ihop sig så att taggarna skyddar ansiktet och den mjuka undersidan. Arten söker ofta föda i trädgårdar och parker och går i vinterdvala i kallare delar av utbredningsområdet.
Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Mammalia
Ordning
Erinaceomorpha
Familj
Erinaceidae
Släkte
Erinaceus
Art
Erinaceus europaeus

Utbredning

Igelkotten förekommer i Europa, bland annat i Skandinavien. Den finns också i Nya Zeeland, dit den infördes i slutet av 1800-talet.

Livsmiljö

Igelkotten lever i tempererade miljöer och förekommer gärna vid åkerkanter och häckar. Den föredrar torrare områden utan tät skog och kan även finnas i buskmarker och sanddyner. Trädgårdar, kyrkogårdar, parker och jordbrukslandskap erbjuder livsmiljöer när det finns lämpliga platser för vinterdvala. På dagen vilar den i grunda bon av bland annat kvistar, löv och gräs.

Längd och vikt

Vikten anges till 0,8–1,2 kilogram, och hanar är vanligen något större än honor. Svansen är omkring 2 centimeter lång. Taggarna mäter ungefär 1,9–2,5 centimeter, och en vuxen igelkott har vanligtvis omkring 5 000 taggar. Kroppen är rundad med korta ben. Kinderna, strupen, buken och benen saknar taggar och är i stället täckta av grova hår.

Föda

Igelkotten är allätare, men insekter utgör huvuddelen av födan. Den äter bland annat skalbaggar, myror och tvestjärtar, liksom fjärilar och gräshoppor. Även snäckor, daggmaskar och ägg ingår i födan. Den kan dessutom äta små ryggradsdjur, exempelvis grodor, ödlor och smågnagare, samt as. Växtfödan omfattar frukt, frön och nötter. Födosökandet sker främst under natten.

Fortplantning

Parningen börjar på våren efter vinterdvalan. Både hanar och honor kan para sig med flera partner under samma säsong. Dräktigheten varar omkring 35 dagar, och en kull omfattar vanligen fyra till sex ungar. Honan sköter ungarna utan hanens hjälp. Ungarna slutar dia vid fyra till sex veckors ålder. Två kullar kan födas under en säsong, men sena kullar har sämre möjligheter att överleva vintern.

Registrerade fynd enligt GBIF

Igelkotten förekommer i Europa, bland annat i Skandinavien. Den finns också i Nya Zeeland, dit den infördes i slutet av 1800-talet.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

Källor

Förslag på referering