Bison
Bison bison (Linnaeus, 1758)
Engelskt namn: American Bison
Av David C. Bernvi
Bisonens stora huvud och kraftiga skulderpuckel gör den lätt att känna igen. Detta nordamerikanska flockdjur livnär sig framför allt på gräs. Genom bete och sandbad påverkar bisonen präriens vegetation och de livsmiljöer som andra djur använder.
Arten förekommer naturligt i Nordamerika och lever främst på gräsmarker och prärier. Den är Nordamerikas största landlevande däggdjur och har historiskt spelat en central ekologisk och kulturell roll på kontinenten.
Arten gick från att vara ett av världens talrikaste stora landdäggdjur till att inom loppet av några decennier nästan utrotas genom mänsklig jakt. Före den europeiska koloniseringen av Nordamerika uppskattas det ha funnits omkring 30–60 miljoner amerikanska bisonoxar på kontinenten, framför allt på de vidsträckta prärierna.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Artiodactyla
- Familj
- Bovidae
- Släkte
- Bison
- Art
- Bison bison
Utbredning
Bisonens historiska utbredning sträckte sig från Alaska till norra Mexiko. Omfattande jakt utrotade de vilda bestånden från stora delar av området. Kvarvarande bestånd finns på privat och skyddad mark i västra USA och Kanada, bland annat i nationalparkerna Yellowstone och Wood Buffalo.
Livsmiljö
Arten förekom historiskt över Nordamerikas gräsmarker och öppna savanner. Den kunde också leva i boreala miljöer och halvöknar där det fanns lämpligt bete. De bestånd som beskrivs i skyddade områden i västra Nordamerika lever åtskilda från varandra och förekommer över ett stort höjdspann.
Längd och vikt
Hanarna är större än honorna. Angiven kroppslängd är 3,6–3,8 meter för hanar och 2,13–3,18 meter för honor. Mankhöjden anges till 1,67–1,86 respektive 1,52–1,57 meter. För arten redovisas ett viktspann på 318–900 kilogram. Detta är ett angivet spann, inte en uppgift om medelvikt eller typisk vikt.
Föda
Bison betar året runt och äter framför allt gräs. Vid födobrist äter den även annan växtlighet, exempelvis buskiga malörter. Det genomsnittliga dagliga intaget av torrt växtmaterial anges till omkring 1,6 procent av kroppsvikten. Arten behöver vatten varje dag och betar i lösa grupper under flera perioder av dygnet.
Fortplantning
Parningstiden sträcker sig från slutet av juni till september. Dräktigheten varar omkring 285 dagar och vanligen föds en kalv, som väger 15–25 kilogram. Honan föder avskilt från flocken och skyddar ungen utan hanens hjälp. Kalven kan gå och springa redan några timmar efter födseln och är helt avvand vid ett års ålder.
Registrerade fynd enligt GBIF
Bisonens historiska utbredning sträckte sig från Alaska till norra Mexiko. Omfattande jakt utrotade de vilda bestånden från stora delar av området. Kvarvarande bestånd finns på privat och skyddad mark i västra USA och Kanada, bland annat i nationalparkerna Yellowstone och Wood Buffalo.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap. Visningen är geografiskt avgränsad av redaktionen.