Saigaantilop
Saiga tatarica (Linnaeus, 1766)
Engelskt namn: Mongolian Saiga
Av David C. Bernvi
Saigaantilopen känns igen på sin stora, rörliga nos. Den lever i flockar på torra stäpper och halvöknar, där den betar många olika slags växter.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Artiodactyla
- Familj
- Bovidae
- Släkte
- Saiga
- Art
- Saiga tatarica
Utbredning
Utbredningsuppgifter från 1994 pekar ut Mongoliet, Kazakstan och Kalmuckien som tre huvudsakliga områden för saigaantilopens populationer. Uppgifterna är historiska och beskriver inte säkert den nutida utbredningen.
Livsmiljö
Saigaantilopen lever på torra stäpper och i halvöknar. Flockarna håller till på gräsbevuxna slätter utan kuperad eller oländig terräng. De kan förflytta sig tillsammans för att undkomma snöstormar och torka.
Längd och vikt
Saigaantilopen är ungefär 1–1,5 meter lång och har en mankhöjd på omkring 60–80 centimeter. Vikten anges till 30–45 kilogram. Detta är angivna storleksintervall, inte belagda rekordmått. Kroppen är något kraftig, medan benen är långa och smala. Svansen är kort. Hanarnas långa, ljusa horn har tydliga ringformade åsar, och den stora nosen hänger ned över munnen.
Föda
Saigaantilopen är växtätare och äter över hundra olika växtarter. Födan omfattar bland annat gräs, örter, malörter och stäpplavar. Djuren betar under dagen och besöker vattenställen. De kan också äta odlade grödor.
Fortplantning
Parningstiden sträcker sig från slutet av november till slutet av december. Då samlas en hane med omkring 5–10 honor och försvarar gruppen mot andra hanar. Striderna kan vara dödliga. Dräktigheten varar ungefär fem månader och honan föder vanligen två ungar. Ungarna börjar beta redan vid 4–8 dagars ålder, men digivningen fortsätter i omkring fyra månader.
Registrerade fynd enligt GBIF
Utbredningsuppgifter från 1994 pekar ut Mongoliet, Kazakstan och Kalmuckien som tre huvudsakliga områden för saigaantilopens populationer. Uppgifterna är historiska och beskriver inte säkert den nutida utbredningen.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Efter parningstiden bildas flockar med omkring 30–40 individer.
- • Inför nattvilan gräver djuren små, runda fördjupningar i marken.
- • Vargar är viktiga naturliga predatorer på vuxna och nyfödda saigaantiloper.
- • Rävar och lösspringande hundar kan ta nyfödda ungar.

