NyhetsbrevTipsa redaktionen
zoologi.se – räven som formar z:et

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Saigaantilop

Saiga tatarica (Linnaeus, 1766)

Engelskt namn: Mongolian Saiga

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Saigaantilop
© Zoologi.se / Caracal Publishing. · Foto: Foto: Andrey Giljov, CC BY-SA 4.0
Saigaantilopen Saiga tatarica är ett slidhornsdjur med ett särpräglat huvud och en stor, rörlig nos som hänger över munnen. Hanarna har ljusa horn med ringformade åsar.

Saigaantilopen känns igen på sin stora, rörliga nos. Den lever i flockar på torra stäpper och halvöknar, där den betar många olika slags växter.

Saigaantilopen Saiga tatarica är ett slidhornsdjur med ett särpräglat huvud och en stor, rörlig nos som hänger över munnen. Hanarna har ljusa horn med ringformade åsar. Arten lever i flockar på öppna gräsmarker och är växtätare. Sommarpälsen är kort och gulröd över rygg och hals, medan vinterpälsen blir längre, tjockare och gråare.
Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Mammalia
Ordning
Artiodactyla
Familj
Bovidae
Släkte
Saiga
Art
Saiga tatarica

Utbredning

Utbredningsuppgifter från 1994 pekar ut Mongoliet, Kazakstan och Kalmuckien som tre huvudsakliga områden för saigaantilopens populationer. Uppgifterna är historiska och beskriver inte säkert den nutida utbredningen.

Livsmiljö

Saigaantilopen lever på torra stäpper och i halvöknar. Flockarna håller till på gräsbevuxna slätter utan kuperad eller oländig terräng. De kan förflytta sig tillsammans för att undkomma snöstormar och torka.

Längd och vikt

Saigaantilopen är ungefär 1–1,5 meter lång och har en mankhöjd på omkring 60–80 centimeter. Vikten anges till 30–45 kilogram. Detta är angivna storleksintervall, inte belagda rekordmått. Kroppen är något kraftig, medan benen är långa och smala. Svansen är kort. Hanarnas långa, ljusa horn har tydliga ringformade åsar, och den stora nosen hänger ned över munnen.

Föda

Saigaantilopen är växtätare och äter över hundra olika växtarter. Födan omfattar bland annat gräs, örter, malörter och stäpplavar. Djuren betar under dagen och besöker vattenställen. De kan också äta odlade grödor.

Fortplantning

Parningstiden sträcker sig från slutet av november till slutet av december. Då samlas en hane med omkring 5–10 honor och försvarar gruppen mot andra hanar. Striderna kan vara dödliga. Dräktigheten varar ungefär fem månader och honan föder vanligen två ungar. Ungarna börjar beta redan vid 4–8 dagars ålder, men digivningen fortsätter i omkring fyra månader.

Registrerade fynd enligt GBIF

Utbredningsuppgifter från 1994 pekar ut Mongoliet, Kazakstan och Kalmuckien som tre huvudsakliga områden för saigaantilopens populationer. Uppgifterna är historiska och beskriver inte säkert den nutida utbredningen.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

Källor

Förslag på referering