Unik näbb kräver hela fågelns kraft
Fågeln akiapōlāʻau har utvecklat en extrem anatomi för att ersätta hackspettar på Hawaii. En ny studie visar att den använder hela kroppen som en yxa.
På Hawaiiöarna finns inga hackspettar. Där har den lilla gula finken akiapōlāʻau Hemignathus wilsoni i stället utvecklat ett eget sätt att komma åt insekter under barken. Näbben beskrivs ofta som en schweizisk armékniv, eftersom dess övre och undre delar fungerar som två helt olika verktyg. En ny studie i tidskriften Ornithology visar att anpassningen kräver specialiserad muskulatur i hela kroppen, ända ner till anklarna.
En kropp byggd som en yxa
Forskare från bland annat University of Chicago och Field Museum har analyserat museiexemplar för att undersöka hur akiapōlāʻau bearbetar trä. Till skillnad från hackspettar, som förlitar sig på nackstyrka, använder den hela sin kroppstyngd för att driva in undernäbben i träet. Studien visar att fågeln har en proportionellt mycket stor sena till den muskel som böjer ankeln. Det gör att den kan skapa en kraftfull rörelse nedåt.
Det är i princip som när man svingar en yxa för att klyva ett vedträ; man lägger in hela kroppen. Man häver sig upp, står nästan på tå och kommer sedan ner. Det gör även denna fågel. De reser sig upp och använder hela kroppen, men den kraften startar med dorsalflexion i anklarna. Det börjar i benen, förankringssystemet för det de faktiskt hamrar på.
– Alexander Clark, doktorand vid University of Chicago och huvudförfattare till studien.
Evolution i isolering
Den långa, smala övernäbben är flexibel och används för att peta fram larver ur trånga utrymmen. Undernäbben är däremot kort och kraftig, lämpad för att hugga hål i trä. Forskarna fann även att arten har kortare vingar och kortare lårben än sina släktingar på fastlandet. De dragen liknar hackspettarnas. Enligt Paul Banko, medförfattare och tidigare forskare vid USGS Pacific Island Ecosystems Research Center, beror denna specialisering sannolikt på intensiv konkurrens om föda när ön Oahu bildades.
En hotad existens
Akiapōlāʻau är nära att utrotas. Experter uppskattar att det finns färre än 2 000 individer kvar i vilt tillstånd, samtliga på de nordöstra sluttningarna av ett enda berg på ön Hawaii. Forskarna betonar att Hawaii, som är världens mest isolerade ögrupp, har en mycket hög grad av endemism men samtidigt är mycket sårbart.
Det är en sak att dra slutsatser om märkliga anpassningar utifrån fossil, men att utforska detta fenomen hos en levande art innebär att det är något man kan bevittna. Vi kan observera beteendet.
– Alexander Clark, doktorand vid University of Chicago och huvudförfattare till studien.