COP17:UNEP vill skärpa naturfinansieringen
Pengar som skadar naturen överstiger vida satsningarna på att skydda den, enligt UNEP. Vid COP17 efterlyser organisationen bindande rapportering och ändrade subventioner för att värna biologisk mångfald.
Regeringar behöver ställa tydligare krav på finanssektorn för att styra mer kapital till bevarande och återställning av natur. Det var budskapet från FN:s miljöprogram UNEP:s chef Inger Andersen vid finansdagen på FN:s möte om biologisk mångfald, COP17, i Armeniens huvudstad Jerevan.
I talet, publicerat den 26 oktober, pekar hon på ett gap mellan finansbranschens ökade uppmärksamhet på naturfrågor och de pengar som faktiskt går till att skydda biologisk mångfald. Verktyg för redovisning har utvecklats, men enligt Andersen behöver regeringarna nu se till att de används.
Betydligt större skadliga flöden
Med hänvisning till UNEP:s rapport State of Finance for Nature 2026 uppger Andersen att finansieringen av verksamheter som skadar naturen under 2023 var drygt 30 gånger större än finansieringen av naturbaserade lösningar. Hon framhåller också att omkring 90 procent av pengarna till naturskydd kommer från offentliga källor.
Uppgifterna beskriver ekonomiska flöden, inte uppmätta förändringar hos djurpopulationer eller i enskilda livsmiljöer. Talet redovisar heller inga konkreta bevarandeprojekt som fått nya pengar genom de föreslagna åtgärderna.
Tre krav på regeringarna
Andersens första förslag är att stora företag och finansiella institutioner ska behöva redovisa sitt beroende av och sin påverkan på naturen. Hon anser att frivilliga system inte räcker och efterlyser bindande krav, med anpassade regler för mindre företag.
Det andra förslaget gäller subventioner. Enligt talet har bara fem procent av parterna i konventionen om biologisk mångfald satt mål för att minska skadliga subventioner. Andersen vill ge finansdepartementen en central roll, eftersom sådana stöd finns inom bland annat jordbrukets, transporternas och energins budgetar. Syftet är att styra om incitament så att de gynnar bevarande och återställning i stället för naturförstörelse.
Det tredje förslaget är ett gemensamt sätt att följa privat finansiering av bevarande och hållbart nyttjande av biologisk mångfald och ekosystem. Andersen efterlyser ett arbetsprogram för detta inom COP17.
Förslagen är uppmaningar, inte redovisade beslut. Underlaget visar UNEP-chefens prioriteringar inför fortsatta förhandlingar, men inte att länderna har enats om nya krav eller att mer finansiering redan har nått naturvården.
Källa: Putting private finance tools to work for biodiversity
