Svärmare försvarar sig med ultraljud
Vissa svärmare alstrar ultraljud med könsorganen som försvar mot fladdermöss. En ny studie pekar på att förmågan har uppstått oberoende minst fyra gånger, med olika anatomiska lösningar.
När en fladdermus närmar sig kan vissa svärmare svara med ultraljud från könsorganen. Specialiserade fjäll skrapas mot bakkroppen och alstrar ljud som kan störa den jagande fladdermusens ekolokalisering. En ny studie visar att svärmarna har flera anatomiska sätt att skapa ljuden.
Enligt Science News redovisas resultaten den 4 november i Proceedings of the Royal Society B. Forskarna uppskattar att förmågan att alstra ultraljud med könsorganen har uppstått oberoende mellan fyra och sju gånger under svärmarnas evolution, för ungefär 5–30 miljoner år sedan.
Olika ytor ger olika ljud
Forskargruppen kombinerade ljudinspelningar av svärmarhanar som reagerade på fladdermusläten med högupplösta bilder av bevarade exemplar från delvis samma arter. Av 143 testade arter producerade 77 ultraljud. Även honor hos vissa arter kan alstra sådana ljud, men deras ljudproduktion är för dåligt dokumenterad för en systematisk analys. Därför avgränsades studien till hanar.
De tre mekanismer som forskarna identifierade bygger alla på förstorade fjäll på hanarnas pariga griporgan. Dessa används för att hålla fast honan under parningen. Skillnaden ligger i vilken yta fjällen skrapas mot.
Hos vissa arter möter fjällen en annan rad fjäll nära bakkroppens bakre del. Hos andra skrapas de mot styva taggar vid bakkroppens kant. Forskarna hittade också en tidigare okänd del av ljudapparaten: ett område med mikroskopiska upphöjningar på svärmarens undersida.
Försvarets funktion kan variera
Arter som skrapar fjällen mot taggar eller små upphöjningar tenderar att ge ifrån sig mer sammanhängande ljud. Enligt studiens tolkning ger det större möjlighet att störa fladdermössens ekolokalisering. När fjäll i stället skrapas mot fjäll uppstår oregelbundna ljudserier. Dessa ljud kan möjligen skrämma angriparen eller efterlikna varningsljud från illasmakande byten.
Arterna med mikroskopiska upphöjningar hade den bredaste ljudrepertoaren. Även nära släktingar kunde låta mycket olika. Det kan ge utrymme för fler sätt att utveckla försvaret, men någon effekt på överlevnaden har inte visats.
Forskarna beskriver utvecklingen som konvergent evolution. Liknande försvar har uppstått i skilda släktlinjer genom olika anatomiska lösningar. Flera grupper som övergått till aktivitet i skymningen eller på dagen har senare förlorat sina specialiserade ljudorgan.
Källa: How hawkmoths turned their genitals into bat-busting weapons