Mikroskopiskt liv upptäckt i djuphavet
Forskare har funnit ett dolt ekosystem inuti metallklumpar på 4 000 meters djup i Stilla havet. Upptäckten komplicerar planerna på industriell gruvbrytning i djuphavet.
På havsbotten i Clarion-Clipperton-zonen, på mellan 4 000 och 6 000 meters djup, vilar miljontals mörka metallklumpar stora som knytnävar. Dessa polymetalliska noduler har länge betraktats som livlösa mineralfyndigheter rika på kobolt och nickel. En ny studie i tidskriften Scientific Reports visar nu att sprickor och hålrum inuti nodulerna är hem för en mängd organismer som är mindre än en millimeter stora.
Ett tredimensionellt hem i leran
Nodulerna växer mycket långsamt, ofta bara några millimeter per miljon år. De bildar sällsynta hårda ytor på den annars mjuka, leriga havsbottnen. Forskare från bland annat MARUM vid Bremens universitet och NIOZ i Nederländerna använde dykrobotar och provtagare för att samla in material som sedan dissekerades varsamt i laboratorium. Undersökningen visade att djuren lever både på klumparnas yta och i ett komplext nätverk av hålrum inuti dem.
I de 244 undersökta nodulerna hittade forskarna totalt 4 139 enskilda djur. I genomsnitt levde 17 individer i varje nodul. Som mest fanns 245 djur i en enda klump. Det rör sig främst om rundmaskar Nematoda och små kräftdjur Copepoda. Antalet individer är lägre än i de omgivande sedimenten, men artsammansättningen är unik och skiljer sig markant från den i leran utanför.
I vår studie visar vi att storleken på sprickorna inuti nodulerna är tillräckligt stora för att ge ett hem åt djur som är mindre än en millimeter stora.
– Dr. Tanja Stratmann, djuphavsekolog och en av huvudförfattarna till studien.
Oersättliga livsmiljöer hotas
Genetiska analyser visar att dessa små samhällen är påfallande lika över avstånd på upp till 1 000 kilometer, men att de är helt beroende av nodulernas specifika miljö. En särskilt anpassad art är den encelliga Thurammina sp. 1, som verkar trivas bäst i dessa skyddade hålrum. Det tar miljontals år för strukturerna att bildas. Industriell utvinning skulle därför innebära en permanent förlust av livsmiljön på en geologisk tidsskala.
Våra resultat pekar på att kommersiell gruvbrytning kan leda till en oåterkallelig förlust av obeskriven och unik biodiversitet knuten till nodulerna. Detta måste tas i beaktande vid miljöhantering av djuphavsbrytning.
– Professor Sabine Gollner vid NIOZ.
Forskarna betonar att skyddet av djuphavet behöver omfatta även de minsta, mikroskopiska invånarna. För närvarande pågår nya expeditioner i området för att undersöka om en förlust av dessa lokala samhällen skulle leda till en global utrotning av vissa arter eller om djuren kan överleva i andra miljöer.
