Fångstdata ger bättre bläckfiskmodeller
Veckovisa prover från fiskefartyg och över 1,5 miljoner längdmätningar ger bättre underlag för att bedöma bläckfiskbestånd i nordvästra Atlanten, enligt NOAA Fisheries.
Bläckfiskar som lever mindre än ett år och växer snabbt är svåra att följa med traditionella beståndsundersökningar. Nu har forskare och fiskenäringen längs USA:s östkust tagit fram underlag till två nya modeller för den bläckfisk som NOAA Fisheries benämner långfenad kalamar Doryteuthis pealeii. Modellerna ska användas som stöd för fiskeförvaltningen.
I en redogörelse publicerad den 26 oktober beskriver myndigheten hur regelbundna prover från fiskefartyg och omfattande mätserier från beredningsföretag har förbättrat kunskapen om bläckfiskarnas tillväxt, fortplantning och beståndsdynamik. En oberoende forskarpanel godkände i augusti 2026 båda modellerna som lämpliga för förvaltningsrådgivning.
Ett kort liv med stora variationer
Arten förflyttar sig med årstiderna, vanligen söderut och längre ut till havs under senhösten och tillbaka norrut och närmare kusten på våren. Antalet unga bläckfiskar som tillkommer i beståndet varierar kraftigt. Föränderliga havsförhållanden påverkar också förekomst och utbredning.
Vetenskapliga undersökningar ger säsongsvisa ögonblicksbilder, men beskriver inte i detalj vilka bläckfiskar som fångas i det kommersiella fisket. Därför har forskarna kombinerat flera typer av underlag: sex delstatliga och federala bottentrålsundersökningar, fångstuppgifter, fiskeansträngning, biologisk provtagning, observatörsdata och miljödata.
Fiskefartyg bidrog med veckoprover
Under perioden 2023–2025 samlades bläckfiskar in varje vecka från kommersiella fiskefartyg. NOAA beskriver materialet som två års sammanhängande veckoprovtagning, med fler än 30 deltagande fartyg. Provtagningen sträckte sig från Cape Cod i Massachusetts till Cape Hatteras i North Carolina.
Forskarna samlade uppgifter om längd och vikt samt uppskattningar av ålder och könsmognad. Regelbundna prover över året och ett stort geografiskt område gav ett bredare underlag för att förstå artens livscykel.
Fyra beredningsföretag bidrog dessutom med fleråriga register som tillsammans innehöll över 1,5 miljoner individuella längdmätningar. Enligt NOAA representerade företagens data upp till hälften av de årliga landningarna under senare år. Uppgifterna behövde standardiseras innan de kunde användas tillsammans.
Två modeller med olika styrkor
Den mer detaljerade modellen följer beståndet efter längd och kön, tar hänsyn till temperaturberoende tillväxt och beskriver förändringar månad för månad. Den kräver samtidigt mer data, tid och resurser att uppdatera. Den enklare modellen följer beståndets sammanlagda biomassa och säsongsförändringar i sexmånadersintervall.
Båda modellerna pekar på låg fiskeridödlighet och hög biomassa under senare år. Det är modellbaserade bedömningar, inte en direkt räkning av alla bläckfiskar. Myndighetens redogörelse anger inga numeriska osäkerhetsintervall för slutsatserna.
Den enklare modellen rekommenderas som huvudunderlag för höstens förvaltningsråd eftersom tiden är kort. Mid-Atlantic Fishery Management Council ska granska resultaten i december 2026 inför beslut om fiskets reglering för 2027–2029. De besluten är alltså ännu inte fattade.
Källa: Collaboration with Fishing Industry Contributes to Successful Longfin Squid Assessment
