Åttaarmade bläckfiskar byter taktik
Ny forskning visar hur åttaarmade bläckfiskar anpassar sin rörelseteknik beroende på hur små hål de ska pressa sig igenom.
Den vanliga åttaarmade bläckfisken Octopus vulgaris är känd för att kunna ta sig igenom mycket små öppningar, nästan som rinnande vatten. Djuren saknar inre skelett, men det har varit oklart hur de manövrerar när hålet är betydligt mindre än deras egen kroppsdiameter. En studie publicerad i Journal of Experimental Biology visar nu att dessa predatorer använder olika strategier beroende på utrymmets storlek.
Två olika metoder
Forskare vid bland annat National University of Singapore och University of Naples Federico lät unga exemplar av den vanliga åttaarmade bläckfisken och mayabläckfisken Octopus maya försöka ta sig igenom hål i plexiglaslådor. Före försöken mättes avståndet mellan bläckfiskarnas ögon till mellan 15 och 35 millimeter. Måttet indikerar storleken på den broskkapsel som skyddar djurets centrala nervsystem. Broskelementet utgör den faktiska gränsen för hur litet ett hål kan vara.
När hålet var relativt rymligt använde bläckfiskarna en teknik i tre steg. Först undersökte de öppningen med armarna och förde sedan igenom upp till fem av dem. Därefter använde de sugkopparna på de armar som redan kommit igenom för att dra resten av kroppen efter sig. Manövern tog i genomsnitt 20 sekunder.
Bläckfiskar kan förändra formen på kroppen för att pressa sig igenom mycket små öppningar, nästan som vatten som rinner genom en trång passage. Därför är deras storlek inte alltid en begränsning för vart de kan ta sig.
– Wenci Xin, forskare vid National University of Singapore
Manteln pressas samman
Vid de allra minsta hålen, som var 5 millimeter smalare än avståndet mellan djurets ögon, behövde den vanliga åttaarmade bläckfisken byta taktik. Passagen skedde då i fyra steg i stället för tre. Efter att ha trätt igenom armarna gjorde bläckfiskarna ett uppehåll för att aktivt pressa samman manteln. Först därefter kunde den sista delen av kroppen dras igenom.
Arterna betedde sig olika vid de trängsta öppningarna. Mayabläckfisken försökte över huvud taget inte ta sig igenom de minsta hålen. När dessa bläckfiskar erbjöds två olika hål undersökte de först det minsta, men gav snabbt upp och tog i stället vägen genom den större öppningen. Forskarna ser möjligheter att använda kunskapen om bläckfiskarnas rörelser för att utveckla mjuka robotar för räddningsinsatser i rasmassor eller för utforskning av djuphavet.
Källa: How octopuses squeeze through too small gaps | EurekAlert!