Åsnepingvinen delas upp i fyra arter
Ny forskning visar att den karaktäristiska åsnepingvinen i själva verket består av fyra olika arter, anpassade efter vitt skilda miljöer i Antarktis och Sydatlanten.
Åsnepingvinen Pygoscelis papua har länge betraktats som en enda art med stor geografisk spridning i Södra ishavet. Ett internationellt forskarlag har nu analyserat hela arvsmassan hos populationer från olika regioner. Resultaten bevisar att pingvinerna i själva verket utgör fyra separata arter. Den genetiska uppdelningen är tydlig, och forskarna föreslår en omedelbar taxonomisk revidering, där den helt nya arten Pygoscelis kerguelensis beskrivs.
Anpassningar till extrema miljöer
Studien har publicerats i tidskriften Communications Biology och visar att pingvinerna har genomgått så kallad adaptiv divergens. De är skickliga simmare som kan röra sig över stora områden i havet. Ändå har grupperna isolerats från varandra genom ekologiska barriärer som vattentemperatur och salthalt. Forskarna fann specifika genetiska anpassningar hos de olika linjerna. Anpassningarna var bland annat kopplade till värmereglering och ämnesomsättning, liksom till blodets syretransport.
Fyra skilda grupper
De fyra föreslagna arterna omfattar en nordlig grupp vid Sydamerika och Falklandsöarna, en sydlig grupp i Antarktis, en östlig grupp vid öarna Crozet och Marion samt den nybeskrivna arten vid Kerguelenöarna. Gruppernas livsmiljöer skiljer sig mycket åt och ligger på olika sidor om den antarktiska polarfronten. Dessa skillnader har drivit fram olikheter i gruppernas kroppsbyggnad och fysiologi. Till skillnad från sina nära släktingar adéliepingvinen Pygoscelis adeliae och remmepingvinen Pygoscelis antarcticus är åsnepingvinerna starkt knutna till sina häckningsplatser året runt, vilket ytterligare har begränsat genflödet mellan kolonierna.
Sårbarhet för klimatförändringar
Resultaten får betydelse för bevarandearbetet i regionen. Tidigare har åsnepingvinens status bedömts som en helhet. De nya resultaten visar att tre av de fyra linjerna riskerar att förlora stora delar av sina livsmiljöer i framtiden. Bara den sydliga linjen i Antarktis tros kunna utöka sitt utbredningsområde i ett varmare klimat. Om de fyra grupperna erkänns som egna arter kan skyddsinsatser riktas mer specifikt mot de mest utsatta populationerna.
Genetiska data kan tillsammans med studier av ekologi och kroppsbyggnad synliggöra biologisk mångfald som tidigare förbisetts. Kunskapen behövs för att förstå hur marina predatorer kan reagera när miljön i Södra ishavet förändras.
Nyhetsbrev
Få de mest lästa nyheterna om djur och natur i din inkorg
Redaktionen väljer ut periodens viktigaste rapportering om hav, arter, vetenskap och miljö. Du kan avsluta när som helst.

