Snöleopard
Uncia uncia (Schreber, 1775)
Engelskt namn: Snow leopard
Av David C. Bernvi
Med breda tassar och en lång balanserande svans rör sig snöleoparden genom Centralasiens klippiga berg. Den lever oftast ensam och jagar framför allt vilda hovdjur.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Carnivora
- Familj
- Felidae
- Släkte
- Uncia
- Art
- Uncia uncia
Utbredning
Snöleoparden har en vid men glest spridd utbredning i Centralasiens höga berg. Utbredningsområdet omfattar omkring 2,3 miljoner kvadratkilometer och sträcker sig från Himalaya till södra och västra Mongoliet samt södra Ryssland. Arten finns bland annat i Nepal och Bhutan. Omkring 60 procent av utbredningsområdet ligger i Kina, särskilt i Xinjiang, Tibet, Sichuan, Qinghai och Gansu.
Livsmiljö
Snöleoparden föredrar brant, klippig och sönderbruten terräng där klippor och bergsryggar erbjuder viloplatser. Den lever vanligen på 3 000–4 500 meters höjd, men förekommer från omkring 900 till 5 500 meter eller högre. Vintertid kan den följa bytesdjuren nedåt. Livsmiljöerna omfattar alpina ängar, torra buskmarker och öppen barrskog, medan tät skog och odlade fält vanligtvis undviks.
Längd och vikt
En vuxen snöleopard väger vanligen 35–45 kilogram. Det angivna viktspannet för arten är 25–75 kilogram, där 75 kilogram alltså är ett övre värde och inte en typisk vikt. Hanar kan vara något större än honor, men könsskillnaderna är inte tydliga. Svansen är omkring 80–100 centimeter lång och används både för balans och som skydd mot vinterkylan.
Föda
Snöleoparden är en predator som främst jagar däggdjur. Blåfår är ett viktigt byte, men även andra vilda hovdjur ingår i födan. Mindre byten omfattar murmeldjur, harar, pipharar och fåglar. Jakten sker genom att djuret smyger nära och överrumplar bytet, ofta ovanifrån. Där vilda hovdjur har minskat genom människans jakt kan snöleoparden i stället ta tamboskap.
Fortplantning
Parningen sker vanligen från januari till mars. Efter 90–105 dygns dräktighet föder honan oftast två eller tre ungar i ett skyddat klipputrymme. Kullstorleken kan variera mellan en och fem ungar. Honan sköter ungarna ensam och får normalt en kull vartannat år. Ungarna börjar äta fast föda vid omkring två månader och är beroende av modern under ungefär sitt första år.
Registrerade fynd enligt GBIF
Snöleoparden har en vid men glest spridd utbredning i Centralasiens höga berg. Utbredningsområdet omfattar omkring 2,3 miljoner kvadratkilometer och sträcker sig från Himalaya till södra och västra Mongoliet samt södra Ryssland. Arten finns bland annat i Nepal och Bhutan. Omkring 60 procent av utbredningsområdet ligger i Kina, särskilt i Xinjiang, Tibet, Sichuan, Qinghai och Gansu.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Arten är främst aktiv i gryning och skymning.
- • Doftmarkeringar och skrapmärken används för kommunikation.
- • Snöleoparden kan inte ryta, men ger ifrån sig höga jamande och frustande läten.
- • Pälsen byts två gånger om året och blir tjockare vintertid.
- • I fångenskap har snöleoparder levt i upp till 21 år.
Nyhetsartiklar om arten
Inga publicerade artiklar om arten ännu.

