Surikat
Suricata suricatta (Schreber, 1776)
Engelskt namn: Gray Meerkat
Av David C. Bernvi
Surikaten lever i södra Afrikas öppna, torra landskap. Den söker främst insekter och lever i grupper där medlemmarna hjälper till med ungarnas omsorg och håller vakt mot faror.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Klass
- Mammalia
- Ordning
- Carnivora
- Familj
- Herpestidae
- Släkte
- Suricata
- Art
- Suricata suricatta
Utbredning
Surikaten förekommer naturligt i södra Afrika. Utbredningen omfattar sydvästra Angola, Namibia, Botswana och Sydafrika. Den sträcker sig från Atlantkusten i väster till Assegaaifloden i nordöstra Sydafrika i öster. Många observationer har gjorts i södra Kalahari. Arten finns alltså i flera länder och är inte begränsad till själva Kalahariöknen.
Livsmiljö
Surikaten lever främst i torra och halvtorra, öppna landskap med buskar, gräs och glest stående träd. Den förekommer också i klippskrevor nära floder. Jordmånen påverkar vilka områden som kan användas, eftersom arten gräver omfattande gångsystem. Både fast mark och sandjord utnyttjas. Surikater gräver egna bon men kan även överta andra små däggdjurs hålor. Underjordiska bon ger svalka under varma dagar.
Längd och vikt
Kroppslängden från huvud till bakdel anges till 24,5–29 centimeter, medan svansen är 19–24 centimeter lång. Hanarnas medelvikt är omkring 0,731 kilogram och honornas omkring 0,720 kilogram. Dessa vikter är medelvärden, inte maximivärden. Surikaten hör till de minsta mangusterna. Varje fot har fyra långa, böjda klor. Framfötternas klor är i genomsnitt 1,5 centimeter långa och bakfötternas 0,8 centimeter.
Föda
Surikaten äter främst insekter, men också andra leddjur och små ryggradsdjur. Födan varierar med årstid, väder och livsmiljö. Djuren söker ofta föda tillsammans under fem till åtta timmar om dagen och gräver fram byten med framfötterna. Luktsinnet hjälper dem att hitta insekter i marken. Skorpioner kan oskadliggöras med bett innan de äts med huvudet först.
Fortplantning
Vanligen är det ett dominant par i gruppen som fortplantar sig, medan andra individer hjälper till att mata och skydda ungarna. Dräktigheten varar 60–70 dagar och kullarna omfattar 3–7 ungar, i genomsnitt fyra. Ungarna föds med slutna ögon och öron och är helt avvanda efter 49–63 dagar. Fortplantningen påverkas av nederbörden och är vanligare under regnrika perioder. Könsmognaden nås omkring ett års ålder.
Registrerade fynd enligt GBIF
Surikaten förekommer naturligt i södra Afrika. Utbredningen omfattar sydvästra Angola, Namibia, Botswana och Sydafrika. Den sträcker sig från Atlantkusten i väster till Assegaaifloden i nordöstra Sydafrika i öster. Många observationer har gjorts i södra Kalahari. Arten finns alltså i flera länder och är inte begränsad till själva Kalahariöknen.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Dagaktiv och social, med grupper om 2–50 individer.
- • En vaktpost håller ofta utkik från en upphöjd plats medan gruppen söker föda.
- • Varningsläten får gruppmedlemmarna att söka skydd i sina hålor.
- • Djuren sover tätt tillsammans för att bevara kroppsvärmen.
- • Livslängden i det vilda anges till 5–15 år.

