NyhetsbrevTipsa redaktionen

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Lax

Salmo salar Linnaeus, 1758

Engelskt namn: Atlantic Salmon

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Lax
© Zoologi.se / Caracal Publishing.
Den har en strömlinjeformad kropp, kraftfull stjärtspole och välutvecklad muskulatur som möjliggör långa vandringar motströms.

Laxen är en fisk i familjen laxfiskar med naturlig utbredning i Nordatlanten. Laxen har en betydelsefull ekologisk roll i både sötvatten och marina ekosystem. Laxen är en anadrom art och vandrar till sötvatten för att fortplanta sig. Då laxen är en vandrande art transporterar den näringsämnen mellan hav och sötvattensdrag när den återvänder till sina lekplatser för att fortplanta sig.

Laxen har ett välutvecklat luktsinne som hjälper den att hitta tillbaka till det vattendrag där den själv kläcktes för att leka. Dess fysiologiska anpassningar gör den till en av de mest imponerande vandringsfiskarna i norra halvklotets sötvattensekosystem.

Då laxen har en fysiologi som är anpassad till ett liv i både sötvatten och saltvatten kan den genom osmoreglering förändra kroppens salt- och vätskebalans vid övergången mellan salt- och sötvatten.

Laxen utgör en viktig födoresurs för predatorer som björn, utter, säl och rovfåglar. Genom sin födovandring, lek och död bidrar den till näringsomsättningen och spridningen av marina näringsämnen till landbaserade och sötvattenlevande ekosystem.

Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Ordning
Salmoniformes
Familj
Salmonidae
Släkte
Salmo
Art
Salmo salar

Utbredning

Laxens naturliga utbredning omfattar Nordatlantens avrinningsområde. I östra Atlanten sträcker sig det beskrivna området från polcirkeln till Portugal och omfattar även Island och södra Grönland. I Nordamerika anges utbredningen från Ungavaregionen i norra Québec söderut till Connecticutfloden. Detta beskriver artens naturliga utbredningsområde, inte tillståndet för dagens enskilda bestånd.

Livsmiljö

Havsvandrande lax tillbringar vanligen sina första två till tre år i sötvatten. Under uppväxten är relativt stora, svala vattendrag med vidsträckta grusbottnar i de övre delarna viktiga. Ungfisken vandrar därefter till havet som smolt. Där kan den stanna ett eller två år innan återvandringen till sötvatten. I havet tycks laxen föredra temperaturer mellan 4 och 12 °C.

Längd och vikt

Havsvandrande lax blir vanligen större än lax som lever hela livet i sötvatten. För havsvandrande fisk anges ett vanligt viktspann på 2,3–9,1 kilogram, medan kommersiellt fångade fiskar i genomsnitt väger 4,5–5,4 kilogram. Animal Diversity Web redovisar ett spöfångstrekord på 35,89 kilogram från norska Tanaälven. Det är ett fångstrekord, inte en angiven biologisk maxvikt. Smolt är omkring 12–15 centimeter långa.

Föda

Unga laxar (smolt) i vattendrag äter främst larver av vattenlevande insekter, bland annat knott, bäcksländor, nattsländor och fjädermyggor. Landlevande insekter kan också vara viktiga, särskilt under sensommaren. I havet ingår kräftdjur som krill och märlkräftor i födan. Större laxar äter bland annat sill, lodda, små makrillar och små torskar. Inför leken upphör födointaget.

Fortplantning

Honan väljer en lekplats med grusbotten och gräver en lekgrop genom kraftiga rörelser med stjärten. Ägg och spermier släpps ut i vattnet, där befruktningen sker. Därefter täcker honan äggen med grus. Ynglen stannar nere i gruset tills gulesäckens näring har förbrukats. Vissa vuxna laxar dör efter leken, men många överlever och kan leka en andra gång.

Bevarandestatus

Lax är klassad som nära hotad (NT) i IUCN:s globala rödlista. Arten är ännu inte placerad i någon av de hotade kategorierna, men ligger nära gränsen eller kan förväntas passera den. Nära hotad ska inte tolkas som att arten är säker i alla delar av sitt utbredningsområde. Den globala bedömningen är skild från nationell rödlistning och regler om juridiskt skydd.

Registrerade fynd enligt GBIF

Laxens naturliga utbredning omfattar Nordatlantens avrinningsområde. I östra Atlanten sträcker sig det beskrivna området från polcirkeln till Portugal och omfattar även Island och södra Grönland. I Nordamerika anges utbredningen från Ungavaregionen i norra Québec söderut till Connecticutfloden. Detta beskriver artens naturliga utbredningsområde, inte tillståndet för dagens enskilda bestånd.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

Källor

Förslag på referering