SZ Lexikonet
NyhetsbrevTipsa redaktionen
zoologi.se – räven som formar z:et

Senaste nytt

Svenska Zoologilexikonet – zoologi.se
Alla arter
Svenska Zoologilexikonet

Nordlig sjöelefant

Mirounga angustirostris (Gill, 1866)

Engelskt namn: Northern Elephant Seal

Av David C. Bernvi

Publicerad Uppdaterad
Nordlig sjöelefant
© Zoologi.se / Caracal Publishing.
Hanarna är betydligt större än honorna och har en uppblåsbar, snabelliknande nos. Arten tillbringar huvuddelen av livet till havs, där den söker föda genom djupa dyk.

Nordlig sjöelefant söker föda på djupet i Stilla havet och samlas på stränder för att föda ungar och byta päls. Hanarna känns igen på sin snabelliknande nos och stora kropp.

Nordlig sjöelefant Mirounga angustirostris är en stor säl som lever i Stilla havet. Hanarna är betydligt större än honorna och har en uppblåsbar, snabelliknande nos. Arten tillbringar huvuddelen av livet till havs, där den söker föda genom djupa dyk. På land samlas djuren i stora kolonier under fortplantningen och när de byter päls.
Taxonomisk klassificering

Taxonomisk klassificering

Rike
Animalia
Stam
Chordata
Klass
Mammalia
Ordning
Carnivora
Familj
Phocidae
Släkte
Mirounga
Art
Mirounga angustirostris

Utbredning

Nordlig sjöelefant förekommer i Stilla havets kustvatten från Alaskagolfen till Baja California. Hanar och honor gör separata födosöksvandringar två gånger om året. Hanarna vandrar norrut till Aleuterna och Alaskagolfen. Honorna når inte lika långt norrut, utan rör sig längre västerut mot öppet hav. På stränderna ses djuren främst under fortplantningen från december till mars och pälsbytet från april till augusti.

Livsmiljö

Arten lever i tempererade havsområden och använder både kustvatten och öppet hav. På land ligger djuren på sandiga, steniga eller leriga stränder, särskilt på öar utanför kusten. Där samlas de vanligen i stora grupper. Ungefär 90 procent av tiden tillbringas i vattnet. Landvistelserna är främst knutna till fortplantning och pälsbyte.

Längd och vikt

Honorna väger vanligen 600–900 kilogram och är i genomsnitt omkring 3,1 meter långa. Hanarna blir vanligtvis 4–5 meter långa och kan nå en vikt på 2 300 kilogram. Nyfödda ungar väger ungefär 47 kilogram. Vid avvänjningen, omkring fyra veckor efter födseln, kan de väga cirka 147 kilogram och vara omkring 1,5 meter långa.

Föda

Födan består av bläckfiskar, fiskar, rockor och små hajar. Hanarna söker ofta föda nära havsbottnen och äter oftare hajar och rockor, medan honorna söker föda ute i öppet hav och äter bland annat bläckfisk. Under landvistelserna för fortplantning och pälsbyte fastar djuren. Energin hämtas då från det fett som lagrats i späcket.

Fortplantning

Födslar och parning sker i kolonier på land från december till mars. Dominanta hanar försvarar tillgången till grupper av honor och konkurrerar med andra hanar genom hot och slagsmål. Honan föder vanligen en unge om året och diar den i ungefär fyra veckor. Dräktigheten varar omkring 10–12 månader, inklusive ungefär tre månaders fördröjd implantation. Honan parar sig åter kort efter födseln.

Registrerade fynd enligt GBIF

Nordlig sjöelefant förekommer i Stilla havets kustvatten från Alaskagolfen till Baja California. Hanar och honor gör separata födosöksvandringar två gånger om året. Hanarna vandrar norrut till Aleuterna och Alaskagolfen. Honorna når inte lika långt norrut, utan rör sig längre västerut mot öppet hav. På stränderna ses djuren främst under fortplantningen från december till mars och pälsbytet från april till augusti.

Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.

Nyhetsartiklar om arten

Inga publicerade artiklar om arten ännu.

Källor

Förslag på referering