Storspigg
Gasterosteus aculeatus Linnaeus, 1758
Engelskt namn: Three-Spined Stickleback
Av David C. Bernvi
Storspigg Gasterosteus aculeatus är en liten fisk som lever i både hav och sötvatten.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Chordata
- Ordning
- Gasterosteiformes
- Familj
- Gasterosteidae
- Släkte
- Gasterosteus
- Art
- Gasterosteus aculeatus
Utbredning
Storspiggen är vitt spridd över stora delar av norra Eurasien och Nordamerika och förekommer även i Algeriet. I Sverige finns den längs hela kusten samt i Mälaren, Vänern och Vättern med närliggande vatten. Den är vanlig i skånska bäckar och sjöar och förekommer i många västkustvattendrag. I Norrlands inland är förekomsten glesare och främst knuten till enstaka låglandsbäckar.
Livsmiljö
Arten lever och fortplantar sig i salt, bräckt och sött vatten. Den bildar stora stim både nära stränder och ute i den fria vattenmassan, i rinnande såväl som stillastående vatten. Under lektiden håller den främst till nära vegetation. Sommartid går den sällan djupare än några meter, medan den vintertid ofta vistas i fria vatten långt från kusten.
Längd och vikt
Storspiggen kan bli 10 centimeter lång, men den vanliga totallängden är 6–7 centimeter. I vissa bestånd blir fiskarna bara 2–3 centimeter. Honorna blir något längre än hanarna och ser särskilt kraftiga ut under leken, när buken är fylld av ägg. Kroppsformen varierar också mellan miljöer, från relativt spolformad i sötvatten till mer långsträckt i öppna havet.
Föda
Storspiggen äter smådjur, framför allt insektslarver och små kräftdjur som hinnkräftor, hoppkräftor och musselkräftor. Även fiskägg ingår i födan, inklusive ägg av den egna arten. Födan varierar med livsmiljön. Former som lever i sjöarnas fria vattenmassa äter djurplankton, medan bottenlevande former tar ryggradslösa djur i strandzonen. Till deras vanliga byten hör märlkräftor och fjädermygglarver.
Fortplantning
I Sverige leker storspiggen främst mellan maj och juli. Hanen bygger ett bo av växtdelar och alger som limmas samman med njurproteinet spiggin. Med en sicksackdans lockar han honor till boet. Honan lägger några hundra ägg åt gången, som hanen befruktar. Han vaktar äggen och fläktar friskt vatten över dem. Kläckningen sker efter ungefär en vecka. Hanen skyddar även ynglen en tid, och båda könen kan leka flera gånger under säsongen.
Bevarandestatus
Storspigg är klassad som livskraftig (LC) i IUCN:s globala rödlista. Arten bedöms inte uppfylla kriterierna för någon av de hotade kategorierna eller kategorin nära hotad. Det innebär inte att alla lokala populationer är säkra eller att skyddsåtgärder saknar betydelse. En global kategori beskriver artens samlade risk för utdöende och ska inte förväxlas med nationell rödlistning eller juridiskt skydd.
Registrerade fynd enligt GBIF
Storspiggen är vitt spridd över stora delar av norra Eurasien och Nordamerika och förekommer även i Algeriet. I Sverige finns den längs hela kusten samt i Mälaren, Vänern och Vättern med närliggande vatten. Den är vanlig i skånska bäckar och sjöar och förekommer i många västkustvattendrag. I Norrlands inland är förekomsten glesare och främst knuten till enstaka låglandsbäckar.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Livslängden är ofta ett år och de flesta individer dör efter leken.
- • I nordliga delar av utbredningsområdet blir storspiggen könsmogen först efter två år.
- • Antalet benplåtar längs kroppssidan varierar från 0 till 35.
- • Stimlevnad och skyddande taggar bidrar till försvaret mot predatorer.

