Snökrabba
Chionoecetes opilio (Fabricius, 1788)
Engelskt namn: Snow crab
Av David C. Bernvi
Snökrabban är en bottenlevande krabba i kalla hav på norra halvklotet.
Snökrabban är en bottenlevande krabba i kalla hav på norra halvklotet. Den har en relativt rund ryggsköld och långa gångben. Hanarna blir betydligt större än honorna och har större klor. Vuxna djur äter både levande organismer och dött organiskt material. Arten fiskas för sitt kött och har stor ekonomisk betydelse.
Taxonomisk klassificering
Taxonomisk klassificering
- Rike
- Animalia
- Stam
- Arthropoda
- Klass
- Malacostraca
- Ordning
- Decapoda
- Familj
- Oregoniidae
- Släkte
- Chionoecetes
- Art
- Chionoecetes opilio
Utbredning
Arten finns i norra Stilla havet, bland annat i Berings hav, Ochotska havet och Japanska havet samt vid Aleuterna. Den förekommer också i Beauforts hav och Tjuktjerhavet. I nordvästra Atlanten sträcker sig utbredningen från Grönland, Labrador och Newfoundland till Mainebukten, inklusive Saint Lawrenceviken. I Sverige anges arten som ej påträffad av SLU Artdatabanken.
Livsmiljö
Snökrabban lever på havsbottnen och föredrar vanligen mjuka lerbottnar, medan mindre individer oftare väljer grusigare underlag. Den har rapporterats från 13 till 2 187 meters djup, men flertalet individer finns på högst 110 meters djup. Vattentemperaturen är vanligtvis −1 till 5 °C. Inför fortplantningen vandrar krabborna till grundare vatten, medan äldre individer ofta söker sig djupare.
Längd och vikt
Fullvuxna snökrabbor har vanligen en ryggsköld som är 4–16 centimeter bred. Hanar kan nå en maximal sköldbredd på 16,5 centimeter och ett benspann på omkring 90 centimeter. Honornas maximala sköldbredd anges till cirka 8–9,5 centimeter, med ett genomsnittligt benspann på 38 centimeter. Kommersiellt fångade hanar väger vanligtvis 0,5–1,35 kilogram. Honornas vikt anges till omkring 0,5 kilogram.
Föda
Vuxna snökrabbor äter främst fastsittande eller långsamma ryggradslösa djur på bottnen. Födan omfattar bland annat räkor, ormstjärnor, havsborstmaskar, musslor och snäckor. Även alger och svampdjur ingår. De är både predatorer och asätare och tar döda fiskar, andra krabbor och organiska rester. Larverna äter plankton, medan det bottenlevande megalopastadiet livnär sig på organiskt restmaterial.
Fortplantning
Parningen sker på våren. Hanen kan hålla fast och skydda honan i upp till tre veckor före parningen och hjälpa henne genom den sista skalömsningen. Honor kan lagra spermier för senare befruktning. En äggkull omfattar omkring 12 000–160 000 ägg, som bärs på honans bakkroppsben. Utvecklingstiden påverkas av vattentemperaturen. Larverna är frisimmande och självständiga när de släpps.
Registrerade fynd enligt GBIF
Arten finns i norra Stilla havet, bland annat i Berings hav, Ochotska havet och Japanska havet samt vid Aleuterna. Den förekommer också i Beauforts hav och Tjuktjerhavet. I nordvästra Atlanten sträcker sig utbredningen från Grönland, Labrador och Newfoundland till Mainebukten, inklusive Saint Lawrenceviken. I Sverige anges arten som ej påträffad av SLU Artdatabanken.
Källa: GBIF · Kartunderlag: GBIF / OpenStreetMap.
Biologiska fakta sammanfattat
- Fyra benpar används för gång och det främsta paret bär klor.
- • Unga krabbor ömsar skal 1–3 gånger per år fram till den sista skalömsningen.
- • Honornas maximala livslängd uppskattas till 12–13 år och hanarnas till 13–19 år.
- • Krabborna kan gräva ned sig i mjuk botten för att undkomma predatorer.

